Vi har sett rubrikerna; psykisk ohälsa går allt längre ner i åldrarna. Självskadebeteendena avlöser varandra, allt från att skära eller svälta sig till att sälja sin kropp och självmordstankar. Tonåringar har i alla år mått dåligt. Att bli vuxen kan vara en riktigt tuff resa. Ibland funderar jag på om vi inom media bidrar till den ökande statistiken genom att skriva alla dessa må-dåligt-artiklar. Bara för att allt fler pratar om sin ohälsa och söker vård är det knappast ett mått på att fler mår dåligt i dag jämfört med förr i alla fall.
Ibland hör jag i debatten att det är brist på föräldrars närvaro som gör att ungdomen i dag är mer utsatt och att det är en skillnad mellan förr och nu. Jag vet inte, när mina föräldrar var tonåringar fick de inte ens möjligheten att välja studier eller jobb. På min tid var samma föräldrar upptagna av att tjäna pengar i syfte att få råd till teve och bil och vi barn fick klara oss själva. Och själv satte jag nyckel om halsen på min åttaåring när hon vägrade fritids.
Men det som förändrats sen den tid jag var en benig tonåring med fett hår, stora händer och en stor portion osäkerhet, är tidsandan. Då under det ljuvliga 70-talet var filmstjärnorna lika vackra, teve spred en gemensam bild av vad som var en lyckad tonåring och böckerna vi läste handlade om kärlek och spruckna relationer. Men på min tid var också ordet vi vanligare än jag och man hade flera år på sig att prestera i skolan innan slutbetyget sattes. Det var lätt att få ett jobb för oss som inte orkade med skolan och det var också lätt att ångra det beslutet några år senare och börja plugga.
I dag är det svårt för att inte säga omöjligt för en ung människa att få det där jobbet som ger en självständighet. Sociala medier spyr ut förträffligheten själv och är man bara det minsta osjälvständig (och vem är inte det som tonåring) är det lätt att ryckas med och sträva efter ett omöjligt ideal man tar del av i sin telefon. Nåt tok är det när alla influencers och bloggare berättar om fantastiska liv, superba hem i en designad vardag som strålar lycka och välstånd, får en motvikt av facebookgrupper som berättar om hur det verkligen är; nämligen att vardagen både är simpel, grå och alldaglig.
Att prestera är en viktig drivkraft och nåt vi gjort i alla tider. Kanske är dagens problem att avstå prestation som är svårigheten, eftersom vi i dag inte har utrymmet och den tolerans som krävs för att en ska kunna gå sin egen väg.
Trevlig helg!
