”Håll gränsen!” Det var statsminister Thorbjörn Fälldins berömda ord när en sovjetisk ubåt gått på grund i Blekinge skärgård 1981. För det var ytterst viktigt att en totalitär stormakt inte fick ta sig in på svenskt territorium.
Gränser kan vara av godo, när det gäller att upprätthålla värden som frihet, självständighet och demokrati inom ett givet geografiskt område.
Men när gränser upprätthålls för att hålla människor instängda i bur, såsom i Berlin mellan 1961 och 1989, är de mindre vackra.
Därför var det en lättnad när järnridån föll och Europa blev mer fritt, enat och öppet. EU utvidgades, Schengenavtalet och interrailkort gav gemene man möjlighet att enkelt resa mellan länderna.
Inte längre.
Den öppna värld som brett ut sig sedan Berlinmurens fall är nu hotad.
Gränserna håller på att byggas upp igen i vår del av världen.
Passkontroller mellan Danmark och Sverige, digitala fingeravtryck som lagras vid inresa till Storbritannien, undantagstillstånd i Frankrike, Brexit, taggtråd, patrullbåtar i Medelhavet och en blivande president Trump som lovat en mur mellan USA och Mexiko.
Inte så mycket för att hålla främmande militärmakt stången, utan för att hålla människor borta.
”Den andre” har blivit vår tids störst upplevda hot. Muslimer, polska rörmokare, syriska flyktingbarn, afghanska pojkar, mexikaner… De tar våra jobb, de rubbar vår identitet, de kan vara terrorister eller kriminella.
Migration innebär absolut friktion, men framför allt: migration är lika gammal som människan själv. Vi har alltid rört och blandat oss. Kulturer har förändrats, handelsvägar har spridit nya smaker och idéer. Frågan är hur vi hanterar förändringarna.
Låt oss flytta ner till det mellanmänskliga rummet: Vad är det som gäller i samhället eller i grannskapet?
Att upprätthålla lag och ordning är en grund för ett fungerande samhälle. Det åligger alla i ett land att respektera och följa de lagar och regler som råder. Polis och rättsväsende måste ges förutsättningar att hålla nolltolerans mot brott. Alla är lika inför lagen, men det betyder inte att alla behöver leva likadant. Bryter man mot lagen ska det beivras, bryter man mot svenska allhelgonatraditioner är det inte hela världen.
Av våra grannar förväntar vi oss rätteligen att de inte skottar över snön till vår garageuppfart eller spelar skyhög musik natten igenom. Var och en har skyldighet att hålla sig inom anständighetens gräns. Frihet under ansvar helt enkelt. Bristande respekt för andras egendom och behov leder lätt till missämja. Om relationerna gnisslar slutar grannarna att bjuda in varandra. Istället börjar de tala illa om varandra och spika upp höga staket.
Det är i denna återvändsgränd väst har hamnat. Människor mår inte bra av att leva i nog så laglydig ensamhet. Ändå verkar vi nu tro att vägen till lycka är kantad av murar och stängsel.
