Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Roald, Berit

Viktigare att bevara lantbrukarna än skydda åkrar

Skydda åkrarna. I en intervju i lantbrukets affärstidning ATL (30/4) pekar forskaren Anders Larsson vid Sveriges Lantbruksuniversitet på faran i att många kommuner bygger bostäder på åkermark. På sikt, och i kombination med andra faktorer, hotar det Sveriges förmåga att producera mat.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

Men som Larsson själv säger är en viktig orsak att många äldre lantbrukare inte hittar någon som vill ta över, och därför säljer marken till högstbjudande. Nära städerna innebär det ofta byggbolag.

Det kan man knappast klandra bönderna för. Däremot väcker det viktiga frågor om hur lite jordbruk Sverige har råd att ha. Tillgången på egenproducerad mat är kanske mindre viktig i högkonjunktur, men är ur säkerhetspolitisk synpunkt oersättlig vid en större kris.

När tidigare jordbruksmark istället blir till växande skog är det bra ur klimatsynpunkt, eftersom skogen binder mer koldioxid och kan användas till att ersätta fossilproducerade material eller bränslen. Men samtidigt förlorar den lokala miljön centrala funktioner som jordbruket bidrar med. Och när vi istället importerar mat från andra länder är den i de flesta fall sämre ur klimatsynpunkt.

De senaste veckorna har frågor om biologisk mångfald debatterats friskt, efter att en rapport från expertpanelen IPBES slagit fast att en halv miljon till en miljon arter hotas av utrotning. I rapporten pekar IPBES på att industrialiseringen av jordbruket, delvis skapad av jordbruksstödets utformning, varit en bidragande faktor. Men som ett antal forskare skrev i SvD i våras (16/3) är omkring 15 procent av den svenska jordbruksmarken naturbetesmark som är lika artrik som en regnskog, just för att den betas. De flesta utrotningshotade arter som finns i Sverige hör hemma i sådana områden, och en stor andel är konventionella jordbruk.

Det ekologiska jordbruket lyfts av vissa fram som en lösning, eftersom metoderna leder till ökad biologisk mångfald. Men priset är samtidigt att skördarna minskar med 20-25 procent. Att bostäder byggs på tidigare åkrar är ett litet problem i jämförelse med att hundratusentals hektar mark producerar på tre fjärdedelar av sin kapacitet, även om artrikedomen är bättre. Som tidigare Europaparlamentarikern Marit Paulsen uttrycker det i en intervju i Dalarnas Tidningar (23/5): “Det gör att mänskligheten skulle behöva ytterligare ett femte jordklot för att försörja 10 miljarder människor. Nej för f-n, ekologisk mat ska man väl inte ha.”

Slutsatsen av alla dessa avvägningar och målkonflikter är att lantbruket tjänar flera syften och inte ska omformas av för snäva hänsyn. Att avveckla de subventioner som syftar till att göra jordbruket alltför storskaligt och industrialiserat är bra. Men man behöver inte för den skull romantisera småskaliga och gammaldags metoder. Ny teknik inom växtförädling måste kombineras med stödformer som värdesätter och belönar biologisk mångfald.

Frågan som återstår är hur nya generationer bönder ska rekryteras. Att skydda åkrarna må vara viktigt, men inte lika viktigt som att bevara lantbrukarna.