Samarbetar. Säpo-chefen Anders Danielsson och hans danske kollega Jacob Scharf chef för den danska säkerhetspolisen PET berättade vad de kunde på en gemensam presskonferens efter gårdagens insats.
Samarbetar. Säpo-chefen Anders Danielsson och hans danske kollega Jacob Scharf chef för den danska säkerhetspolisen PET berättade vad de kunde på en gemensam presskonferens efter gårdagens insats.

Vilket pris är vi villiga att betala?

Ett allvarligt terrordåd ska ha avvärjts i Danmark. Fem män är gripna, misstänkta för att ha planerat att innan nyår ta sig in på Jyllands-Postens Köpenhamnsredaktion och döda så många som möjligt.

ANNONS
|

Tre av männen är svenska medborgare och gripandena kom efter månaders intensiv spaning och övervakning, som utförts i samarbete mellan Säkerhetspolisen (Säpo) och dess danska motsvarighet PET.

Detaljerna är i skrivande stund lika knapphändiga som förfärande. De visar än en gång att terrorism är ett reellt hot i Norden. Men hotbilden får samtidigt inte överdrivas. Onsdagens gripanden i Köpenhamn och självmordsbombarens dåd i Stockholm ligger exempelvis nära i tiden, men det betyder inte att islamistisk terrorism växt explosionsartat eller att dåden har ett samband. Inte heller går det att generalisera om vilka det är som vill sprida skräck eller död i det svenska samhället. Tidigare i år verkade exempelvis en nutida version av lasermannen i Malmö.

ANNONS

Samtidigt är det heller inte rätt att underskatta hotbilden. Den finns och det är – som Säpo konstaterade i en rapport som presenterades för regeringen för några veckor sedan – här i Sverige som enskilda individer väljer att ansluta sig till en våldsbejakande islamistisk extremism.

Radikaliseringen är alltså inte ett importerat problem. Men den utgör ett underbetyg till det svenska samhället, som inte förmått att upprätthålla tilltron till det öppna och demokratiska samhället. Det är dock viktigt att komma ihåg, att om roten till det onda finns här i Sverige finns också lösningen inom landets gränser.

Det finns en mängd olika insatser som kan och också bör göras. Men det gäller att se till att de åtgärder som sätts in både är effektiva och proportionerliga till sitt syfte. Erfarenheter bland annat från andra länder visar att det förebyggande arbetet i skolor och kommuner är viktigt. Det handlar om att skapa en dialog – att låta rätt röster få företräde och inflytande.

Terrorister sympatiserar inte med någon religion eller ideologi lika mycket som de sympatiserar med hatet. Det är hatet, som utgör bränslet för deras fanatism, vare sig det växer från religion eller politikens vänster- eller högerkanter. Militanta islamister finner exempelvis stöd för sitt hat i Koranen – samma heliga skrift där andra finner källan till sin visdom och medmänsklighet.

ANNONS

De är de senare rösterna, som måste bli de tongivande. Men i kölvattnet av de senaste händelserna kommer utan tvekan röster att höjas för att samhället ska ta i med hårdare tag, att övervakningen ska öka, att samhället ska bli mer slutet och därmed polariserat.

Det är i dessa situationer det är dags att ta ett steg tillbaka och studera vad vi kan förlora – våra grundläggande mänskliga rättigheter och friheter och därmed i längden vårt öppna demokratiska samhälle. Det tog våra förfäder århundraden att säkerställa dessa rättigheter, som vi nu tar för givna. Åtskilliga liv har under denna tid gått till spillo för att vi ska kunna leva i en öppen demokrati.

Så länge människor har kvar sin fria vilja, sin rätt att röra sig fritt i samhället går terrorn – oavsett rötter – inte att utrota. Enda sättet är total övervakning. Är det priset vi är villiga att betala? Är det dit rädslan ska driva oss? Eller är vi beredda att stå upp för våra ideal, för vårt samhälle?

ANNONS