Detaljplanen för Quality Salmons planerade laxodling i Sotenäs ska betalas med de medel – 8,8 miljoner kronor – som kommunen har fått i stöd från Jordbruksverket. I avtalet med Quality Salmon som tecknades tidigare i år, skulle emellertid företaget självt stå för kostnaden för detaljplanen.
LÄS MER:Kommunen gör om avtal – laxbolag slipper miljonkostnad
Som Bohusläningen tidigare har rapporterat tänkte sig kommunalrådet Mats Abrahamsson (M) först att stödet från Jordbruksverket skulle slussas vidare till bolaget. Då kunde bolaget betala detaljplaneavgifter till kommunen med de statliga pengarna. Men som universitetsadjunkten Jan Turvall vid Göteborgs Universitet konstaterade är det ”inte okej”, olagligt med andra ord.
LÄS MER:Kommunen ville slussa statliga pengar till laxbolag
Nu vill kommunen skriva om avtalet så att kommunen tar på sig detaljplanekostnaderna. Statens pengar (eller rättare sagt EU:s) tar inte omvägen via bolagets kassa. I onsdags beslutade dessutom regionutvecklingsnämnden (RUN) att ge drygt 4,7 miljoner kronor i stöd till Sotenäs kommun för samma projekt.
Både det statliga och regionala stödet är tänkt att finansiera utredningar och undersökningar som behövs för detaljplan, bygglov med mera. Plan- och bygglagen säger att kommunen kan ta ut en mängd avgifter under processens gång (vilket många företagare och byggare är smärtsamt medvetna om) men det är inget som hindrar kommuner från att skattefinansiera arbetet.
Problemet med laxodlingsprojektet är den stora storleken, vilket ökar utredningsmängden, som i sin tur ökar kostnaderna som till slut medför att projektet är högriskprojekt. Många årsarbeten kan läggas ned på utredningar, men projektet riskerar ändå att få ett avslag.
Och listan på saker som behöver utredas är lång. Det handlar om naturområdesinventering, översvämningsrisker, hantering av farligt avfall, trafikutredningar, hantering av schaktmassor, beredskap för ambulans, polis och räddningstjänst – och mycket mer. Dessutom kostar administrationen och samordningen av alla dessa arbeten i sig många arbetstimmar.
Frågan är då vem som tar risken? Mats Abrahamsson (M) meddelar att Sotenäs skattebetalare kan vara lugna – det är ju staten och regionen som ställer upp med pengar nu. Men vi är ju alla skattebetalare, även vi som inte bor i Sotenäs. Till slut är det ändå skattebetalarna som står för risken.
https://news.cision.com/se/vastra-gotalandsregionen/r/vastra-gotalandsregionen-stodjer-etablering-for-storskaligt-landbaserat-vattenbruk-i-sotenas,c3239585
Detta är också regionrådet Kristina Jonäng (C) tydlig med. ”Vi riskerar att förlora fem miljoner, men vi kan också vinna en investering på 20 miljarder.” konstaterar hon.
Ur en synvinkel har Sotenäs kommun rätt. En etablering av den här storleken är för stor för en liten svensk kommun att bära. Till och med för våra storstäder hade detta varit en utmaning. Om investeringen blir av, kommer den att påverka arbetsmarknad, bostadsmarknad och trafik långt över kommungränsen. Därför borde etableringskostnaden inte enbart falla på en liten kommun med begränsade resurser.
Tydligen har Quality Salmon inte omkring 10 miljoner kronor att riskera för ett 20-miljardersprojekt. Borde bolaget ha det? Det är inte mycket pengar i sammanhanget, men det är långtifrån en struntsumma. Av större företag som vill bygga industrier kräver kommunerna att de tar stora delar av kostnader när det gäller detaljplaner och andra utredningar. Men i de flesta fall är utgången av tillståndsprocessen mycket enklare att förutsäga.
Om man antar att Quality Salmon inte får tillstånd att bygga och drar vidare till en annan kommun eller ett annat land, är utredningskostnaderna vad man kallar sänkta kostnader. Eftersom så mycket är knutet till själva platsen, måste man göra om hela processen för ett tillståndsärende på en annan plats. Och det är klart att även ett mycket välbeställt bolag inte har lust att förlora pengar i tillståndsprocesser i kommun efter kommun.
Man får hoppas att Jordbruksverket och Västra Götalandsregionen har prövat projektet noggrant. För myndigheterna torde väl knappast dela ut pengar så frikostigt om de inte anser att chansen för att laxodlingen får alla nödvändiga tillstånd är mycket stor.
Vad händer om företaget inte får miljötillstånd? Är regionala och statliga myndigheter då villiga att återigen ställa upp med bidrag om företaget vänder sig till en annan kommun?
Att det går att starta laxodling visar exemplet Premium Lax i Säffle där allt förefaller ha gått smidigt. Men det är å andra sidan ett projekt som är en tiondel så stort som i Sotenäs. Kanske är det så att storleken har betydelse – på gott och ont.
