EU ska bli klimatneutralt till 2050. Om EU-kommissionen får som den vill – på onsdagen (4/3) presenterades förslaget – är det inte bara ett mål utan ett bindande åtagande som ska lagfästas. Unionen skulle därmed få en klimatlag liknande den riksdagen antog för Sverige under 2017.
Det är ett viktigt steg. Klimatfrågan präglas ibland av “snålskjutsproblematik”, där vissa länder väntar in andras omställning för att dra nytta av de ekonomiska fördelar eller teknikskiften som det kan medföra. Nu tvingas alla vidta åtgärder, även om klimatneutraliteten ska gälla unionen som helhet snarare än varje land för sig.
Det i sig är en rimlig ingång. De europeiska ländernas förutsättningar skiljer sig kraftigt åt. Sverige, med stora mängder skog och en energiomställning som redan är gjord tack vare kärnkraftsutbyggnaden, bör kunna bli klimatneutralt betydligt snabbare än Polen, som fortfarande dras med stora mängder kolkraft.
Det är också där, i energifrågan, som centrum för den europeiska klimatomställningen finns. Inte bara för att el- och värmeproduktionen står för runt 45 procent av koldioxidutsläppen globalt – ännu mer om man inkluderar tillverkningsindustrins produktion – utan också för att dessa ligger till grund för många andra sektorers omställning.
Mer fossilfri el behövs inte bara till elbilar och -lastbilar, utan också till att producera kolfritt stål eller cement. Om värmeproduktionen till större del skulle komma från från fjärrvärme skulle också mängden kolkraft minska. Skulle den därtill komma direkt från elproduktionen eller från kärnkraftsbaserad fjärrvärme blir biobränslen i sin tur tillgängliga för exempelvis flygets eller jordbrukets omställningar.
Med väldigt stora mängder fossilfri el blir det lättare att kompensera för energiförlusterna som uppstår när man fångar in och lagrar koldioxid, antingen direkt från luften eller i samband med industriproduktion. Det blir möjligt att producera vätgas eller flytande syntetiska bränslen som kan tränga ut fossila bränslen från väg-, flyg- eller sjötrafik.
Energianvändningen är nyckeln till hela klimatfrågan, men som erfarenheterna visat räcker inte en kraftig utbyggnad av förnybar el. Behovet av baskraft är stort i alla moderna energisystem, och måste skalas upp för att produktionen ska kunna öka så kraftigt som klimatomställningen kräver. Och eftersom de enda skalbara lösningarna för baskraft är fossila energislag och kärnkraft är valet egentligen inte ett val. (Vattenkraft hade också gått bra, men den är på de flesta håll utbyggd till max.)
Om kommissionens förslag om en klimatlag blir verklighet lär dessa realiteter bli mer trängande för en rad fossiltunga länder. Tyskland lär exempelvis inte kunna vänta till 2038 med att fasa ut kolet. Kanske är det därför CDU, partiet som under Angela Merkel stängt ner en rad reaktorer, långsamt börjat ändra sig kring kärnkraften (Die Welt 31/1).
Huruvida ny kärnkraft måste byggas är delvis en annan fråga. Det akuta behovet är att ta vara på den som redan finns eller som nyligen stängts ner, och att livstidsförlänga reaktorer snarare än att ersätta dem med naturgas eller bibehållet kol. Europa har inte råd att förlora någon fossilfri baskraft i ett läge där klimatomställningen måste öka takten.
Länkar
Utsläppssiffror: https://ourworldindata.org/co2-and-other-greenhouse-gas-emissions
Klimatlagen: https://www.politico.eu/article/eu-climate-law-sparks-political-battles/
