Recension: "Genusdoktrinen" av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn

I nya boken "Genusdoktrinen" visas på problemen som kan uppstå när ett enda teoretiskt perspektiv i de akademiska fältet upphöjts till myndighetsunderstödd sanning på universiteten. Men det betyder inte för den sakens skull att alla genusforskare är ovetenskapliga eller farliga – som bokens författare ibland påstår. Det skriver Susanne Dodillet.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Denna artikel är endast för prenumeranter.

Prova Nyhetssajt

2 månader för 1 kr

sedan 50% rabatt i 3 mån, därefter ord. pris.

Du får tillgång till allt innehåll på gp.se.
Ingen bindningstid.

Visa allt som ingår

Redan prenumerant? Logga in för att läsa:

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.