Någon gång längs vägen hade det gått fel, både läkare och övrig personal lämnade sina positioner. Jag kommer ihåg då jag var ST-läkare och att många av överläkarna gång på gång försökte göra sina röster hörda under vår APT. Det fanns en del kritik kring brister i såväl personalbrist som vårdplatser. Det jag berättar om nu utspelar sig för fem år sedan, alltså runt 2015. En efter en sökte sig vårdpersonal bort från sina arbetsplatser. Vid ett tillfälle talade en överläkare om för mig, att vi alla är ersättliga. Att vi kunde bytas ut. Det hon försökte intala mig gick jag nästan på. Jag trodde på det för en stund. Att det kanske var lika bra att hålla tyst och inte säga något. Men med tiden visade det sig att hon hade fel.
LÄS MER:Långa köer inom psykiatrin ökar lidandet för många
Visserligen var de okej med att vårdpersonal försvann, på så sätt kunde vi bytas ut. Men det drabbade inte oss personal. För det var brist på oss över hela landet. De som däremot drabbades var vårdtagarna, patienterna. När vi försvann, en efter en, så stängde mottagningar och avdelningar. Visst, på så sätt kanske vi ändå var utbytbara, om man vill se det så.
Under de senaste åren har avdelningar inom psykiatrikliniken stängt igen. Bristen på psykologer har varit väldigt tydlig. Det har gjort att utredningar på patienter som legat inne på psykosavdelningar har fördröjts.
Var patienterna ska ta vägen är det ingen som har en lösning eller förklaring på
Jag har flertalet gånger träffat patienter på psykakuten för att öppenvården inte hunnit ge dem en tid att träffa en överläkare. Trots att flera öppenvårdsmottagningar är stora har de i perioder enbart haft en överläkare. Det är fullt omöjligt att bedriva en stor öppenvårdsmottagning med enbart en överläkare och ändå göra ett bra jobb för vårdtagarna utan att det drabbar överläkarens egen hälsa.
De läkare och annan vårdpersonal jag träffar som arbetar inom psykiatrikliniken jobbar med hjärtat på rätt plats, alltid med patienterna i fokus. Men nedrustningen av psykiatriverksamheten de senaste åren, och ännu mer nedrustning som vi har att vänta 2021 kommer leda till att öppenvårdsmottagningar stängs. Var patienterna ska ta vägen är det ingen som har en lösning eller förklaring på.
Övrig öppenvård, så som jag ser det, har inte möjlighet att kunna ge evidensbaserad vård när patienter flyttas runt från de mottagningar som troligtvis kommer att stänga.
Jag befarar att de som sitter i styrande positioner inte har någon aning om vad denna nedrustning kan leda till när vårdpersonal möter människor i svåra psykiatriska tillstånd. De tvingas in i situationer där bristen på resurser riskerar att få förödande konsekvenser. Bland annat kommer det vara svårt för människor som behöver psykiatrihjälp att söka den hjälp de behöver. Och det värsta tänkbara scenariot här är att självmordsantalen riskerar att öka.
Min vädjan är därför att vårdpersonal, anhöriga och alla som bryr sig om de sjuka höjer sina röster mot nedrustningen av psykiatrin.
Överläkare i psykiatri