Veronica Johansson och Torbjörn Johansson från SD, som la fram motionen, menar att “människor i Sotenäs kommun inte ska behöva tigga sig till försörjning och att tiggeri under de senaste åren har blivit synligt vid levande stråk”. Visst är det tråkigt att människor är fattiga och därför måste be om allmosor. Att förbjuda tiggeri är dock att förbjuda symtom på fattigdom.
LÄS MER:Nya turer när det gäller förbud mot tiggeri
Det står i motionen att de inte ska behöva tigga, men vilken lösning erbjuds? Hur hjälpsamt är ett förbud?
Effekten av förbudet skulle bli att utsatta EU-medborgare – de flesta romer, med ett bagage av diskriminering och marginalisering från hemländerna – knuffas ännu längre ut från samhället. I stället för att möjliggöra en framtid där de kan hitta andra sätt att försörja sig, leder förbuden till att de blir ännu mer stigmatiserade och fattiga, och med ännu större risk att exploateras. Självklart vill vi inte se ett samhälle där människor tvingas tigga för att klara sig. Men ett tiggeriförbud är inte den rätta vägen. I kommuner där tiggeriförbud och tillståndskrav har införts ser vi att hatbrotten mot EU-medborgarna ökat.
LÄS MER:Majoriteten för tiggeriförbud i Sotenäs
Mänskliga rättigheter gäller alla, och i synnerhet samhällets mest bespottade. Även de som tigger har rätt till ett liv fritt från diskriminering, hat och hot. De har också yttrandefrihet, vilket innefattar rätten att kommunicera sin nöd. Nej, tiggeri är inte en långsiktig lösning på strukturell fattigdom. Men det är knappast ett förbud heller. I de flesta kommuner där tiggeriförbud varit aktuella har förslagen röstats ner, för att politikerna insett att de drabbar de mest utsatta. Det finns också kommuner som med små medel gjort livet drägligare för utsatta EU-medborgare genom att skapa härbärgen och möjliggöra arbete. Där har den kollektiva tryggheten ökat, utan tvivel.
Vi i Amnesty uppmanar Sotenäs politiker att rösta för mänskliga rättigheter, inte emot.
Alexandra Leroi
Amnesty International Sverige