Regionerna hade inte lagrat skyddsutrustning tillräckligt, skriver Ole Borch.
Regionerna hade inte lagrat skyddsutrustning tillräckligt, skriver Ole Borch. Bild: Mia Höglund

Pandemin är gränslös – det är inte regionerna

Befria regionerna från sjukvårdsansvar! De klarar inte av det. Uppdrag granskning den 11 november som handlade om covid-19 avslöjade tydligt att ett sjukvårdssystem uppdelat på 23 regioner ledde till att testningen för covid-19 kom i gång sent och med dålig samordning.

ANNONS

Pandemin tar ingen hänsyn till gränser och det måste regionerna agera efter. Som det är nu handlar regionerna var för sig och det leder till att testningen genomförs på olika sätt och med olika syn på vem som skall testas och hur smittspårningen skall genomföras.

I våras visade det sig att regionerna inte hade skyddsutrustning lagrad som lagen krävde. Regionerna försvarade sig med att de kan köpa in när behov uppstår. Det är ett tänkande som absolut inte håller om ett helt land drabbas av en pandemi.

Pandemin har medfört att den vanliga sjukvården mer eller mindre har ställts åt sidan och de redan orimliga väntetiderna för planerad vård har blivit ännu längre. Den så kallade vårdgarantin är ett hån, den garanterar egentligen ingenting och följer regionerna inte lagen kan de inte drabbas av sanktioner. Dessutom är det regionen som ska ordna att den vårdbehövande kan få behandling på ett annat sjukhus. Här innehåller systemet ytterligare en fördröjning för den vårdsökande.

ANNONS

Det här systemet hade Danmark i början av 2000-talet. År 2008 fråntogs de danska regionerna mer eller mindre sjukvårdsansvaret som i stället blev mer centraliserat. Bland annat infördes en 30 dagars vårdgaranti där den vårdsökande själv tog kontakt med en vårdgivare och den region som man tillhörde fick betala. Detta ledde till en skärpning på alla nivåer inom sjukvården. Det har också medfört att den puckel av planerad vård som pandemin lett till mycket snabbare har betats av i Danmark, medan den hos oss i Sverige i stället har växt.

Centralisera ansvaret för sjukvården. Den är för viktig för att skötas av 23 självständiga regioner som ibland vill gå sin egen väg. Det ska inte vara så att likvärdig vård bara är en fras och likvärdig vård är helt beroende av vilken region du bor i.

En bieffekt, och den är inte dålig, är att en hel del administratörer och politiker kan utföra angelägnare uppgifter.

Ole Borch

ANNONS