– Är ni svenska? Ni textar så bra!, sa regissören Kalle Kinch och gav Berit en roll i ”Annie get your gun” på Riksteatern 1963. Det var på den tiden som skådespelare ännu artikulerade. Om nu någon minns den epoken.
Den skrivbegåvade Berit med journalistdrömmar och vokal talang föddes i ett byggmästarhem i Uddevalla 1942 och kom till huvudstaden 1960. Hon tog tjänst hos sångpedagog Gunnel Högberg-Nygren, som sökte en hemhjälp i utbyte mot sånglektioner och fritt vivre.
Åren 1964-1967 gick Berit Statens scenskola i Malmö och hennes genombrott kom 1967 som Hanna Glawari i Glada Änkan på Oscarsteatern – då okänd för Stockholmspubliken – och mot den väletablerade Jarl Kulle som Greve Danilo. ”Hur vågar du?”, undrade teaterchefen Göran Lindgren. ”Hur vågar ni?”, svarade Berit. Föreställningen gick tre säsonger för utsålda hus.
LÄS MER:Berit Carlberg höll liv i vänskapsbanden i Uddevalla
Berit spelade mot Jan Malmsjö, Sven-Bertil Taube, Gösta Bernhard, Sigge Fürst, Hagge Geigert, Tjadden Hällström och Peter Flack. När komikerlegenden Nils Poppe ringde 1971 tackade hon ja och blev hans Josepha i Vita Hästen på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. 17 somrar under öppen himmel med publikrekord och spelglädje. Poppe njöt när han kunde improvisera och sätta sin primadonna på det hala under publikens jubel.
Men Berit trivdes bäst i rollen som regissör, producent och huvudrollsinnehavare, samt som kabaréartist, vissångerska och kåsör. Lp:n ”Söta drycker, beska droppar” med Marja Entrichs visor från 1985 hyllades i pressen. Från och med nu bar Berit själv det yttersta ansvaret för pjäsval, skådespelare, kläder och dekor på olika scener som Hebbevillan i Södertälje eller Hågelbyparken i Tumba. Hon hade en naturlig fallenhet för organisation. Redan som barn gick hon i familjen under namnet ”Styret”.
Under sina dagliga långpromenader runt Hägersten bearbetade hon gårdagens föreställning och kommande teaterprojekt. Under våra möten noterade jag en vilande vulkan och ett brinnande samhällsengagemang och jag söker förgäves efter den sista, avgörande pusselbiten i hennes väsen. I en intervju med väninnan Mia Poppe några veckor före sin död, nämner Berit – talande nog – rollen som Arma Irma i Staffan Göthes uppslitande och tragikomiska avgrundsmonolog om en kvinnas öde. Pusslet Berit får förbli ofärdigt. Sista biten saknas.
Estradören Mattias Enn