”Det finns ingen kiosk eller affär på vägen hem till dig.” Svaret är inte vad han vill ha. Inte heller nöja sig med. Som farmor känner jag att min stjärnstatus börjar falna och den unge mannen blir allt argare. På mig. Det finns ingen rättvisa i världen. Jag har inte ändrat några öppettider.
Jag går bet slår jag fast, jag vet inte var vi skulle kunna köpa glass.
Det är då det kommer, som bara ett segervisst barnbarn kan levererar han de bevingade orden.
”Du får fråga Siri!” Stopp och belägg, hold your horses. Siri, jag är ledsen men hon bor inte i min telefon. Henne känner inte jag. Visserligen har jag sett på tv att Lill-Babs och Marianne Mörck pratar med Siri och nästan skrattar ihjäl sig på kuppen. Då har det knappast rört så viktiga saker som glass. Goda råd blev dyra. Jag är säker på att alla farmödrar i världen hade gjort samma sak. Jag fick helt enkelt tänka utanför boxen och fundera ut var jag visste att de fanns glass. 12 kilometer extra enkel väg för att komma dit men det fick det vara värt. Dagen kunde avslutas i harmoni.
Den pratar jag med förvånansvärt ofta, det andra tar ut i bilkörningen tar jag ut på datorn. Det bästa med datorn är att den inte svarar – jag kan gorma hur mycket jag vill.
Jag lärde mig mycket av detta, numera startar vi besöken med glass och skulle kiosken vara öppen när vi går hem, då tar vi en då också. Jag är helt säker på att Siri aldrig kommit med så smarta idéer. Teknik överhuvudtaget har fått en väldigt stor plats i vardagen kan jag tycka. För det mesta tycker jag såklart att det är bra och fyller sina syften. Jag vill bara veta vad jag ska ha det till. En dator är inte mycket mer än en dagstidning, kortlek och en skrivmaskin. Det finns få saker som får mig så arg som när datorn inte gör som jag vill. Eller nä, ännu argare blir jag när maken står bredvid och påstår att den bara gör det jag säger, att det är handhavandefel. Kan aldrig stämma, jag har aldrig sagt till datorn att krångla. Den pratar jag med förvånansvärt ofta, det andra tar ut i bilkörningen tar jag ut på datorn. Det bästa med datorn är att den inte svarar – jag kan gorma hur mycket jag vill.
Teknik som hjälpt mig är däremot GPS. Kartor har aldrig varit min grej. Visserligen är det vi som kör vilse som upptäcker världen. Men att komma till sitt mål och passa en tid, när någon berättar hur jag ska köra, det är lyxigt. Det har sparat mig åtskilliga timmar, tid som jag annars hade tagit med i felmarginal. Nu finns det säkert en och annan som tänker att jag är teknikfientlig. Så är inte fallet. Den senaste investeringen i hemmet är en teknisk lösning. Jag blev tokkär i en robotdammsugare och skaffade en. Henne pratar jag med. Eller mest hon med mig. Hon arbetar när vi är på jobbet och då skickar hon små meddelanden. Vad hon heter? Siri såklart, det blev farmors revansch, jag väljer vem jag vill prata med även om det är Siri.
Tidigare krönikor av Simone Olofsson:
