Elever i fjärde klass räcker upp händerna när en lärare undervisar.
”Jag tror att många föräldrar gärna glömmer vilket ansvar vi lämnar över varje dag vi sänder våra barn till skolan”, skriver Ulf Michal. Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

Jag skulle kunna betala 60 procent i skatt om alla barn fick en Börje

Han hette Börje. Han hade cendréfärgat hår ner till axlarna, ofta uppsatt i en knut. Hans skägg var långt och småkrulligt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Börje var min lärare i tredje till femte klass på Krusboda skola i Tyresö utanför Stockholm. En nybyggd och toppmodern skola belägen i ett centrum mitt i ett jättelandskap av radhus. Det var i mitten av 70-talet, Björn Borg vann Wimbledon, Stenmark stannade Sverige och Abba satte oss på musikkartan. Sverige var bäst.

Folk betalade skatt så det slog gnistor om det. Vårt klassrum hade heltäckningsmatta och eget wc. Tre dagar i veckan serverades glass till efterrätt; i en skolmatsal som mest liknade en restaurang. Jag minns att jag var lycklig de där åren, kände mig trygg och sedd. En stor anledning till detta måste ha varit Börje. När jag i dag tänker på hur många timmar jag faktiskt tillbringade i klassrummet inser jag vilket starkt inflytande Börje säkert hade på mig. Min pappa var precis i början på en officerskarriär och kan inte ha varit hemma särskilt många timmar på dygnet. Mamma jobbade heltid som postkassörska. På vardagarna träffade jag kanske mina föräldrar max fyra vakna timmar efter skolans slut. På helgerna var man mest ute och lekte och träffade dem först vid middagen och framför tv:n på kvällen.

ANNONS

Jag hade tur som fick Börje som lärare de där åren. Faktum är att han är den enda lärare som jag kan dra mig till minnes att jag verkligen tyckt om.

Börje var ung och nyexaminerad och brann verkligen över att få lära oss barn om livet och världen. Jag tror inte han följde Skolverkets riktlinjer särskilt ofta, utan gjorde nog lite som han ville. Han var säkert i mångas ögon en sån där ”rödvinsvänster” som var emot etablissemanget och trodde på en jämlik värld. I mina pojkögon var han bara annorlunda och lite exotisk.

Jag vill tacka er för att ni dag ut och dag in har tagit hand om mina barn och gett dem en grund för att klara sig i livet

Jag är i dag sexbarnsfar och fyra av mina barn har gått färdigt skolan för länge sen. Jag vet att de också har haft turen att få en eller ett par lärare genom åren som betytt mycket för dem. Det är till god hjälp om man ska bli en hygglig människa.

Jag tror att många föräldrar gärna glömmer vilket ansvar vi lämnar över varje dag vi sänder våra barn till skolan.

Jag vill därför i dagens krönika hylla och tacka alla ”Börje”, som jag är övertygad finns på varje skola i vårt land. ”Börje” kan för övrigt också heta ”Camilla."

Jag vill tacka er för att ni dag ut och dag in har tagit hand om mina barn och gett dem en grund för att klara sig i livet. Tack också för att ni funnits där när livet varit som svårast både för mig och mina barn. Jag är beredd att betala 60 procent i skatt om jag kunde få ett löfte om att alla våra framtida barn också ges chansen att få en ”Börje” eller en ”Camilla” som lärare. För det är väl ändå så man lägger grunden till ett land som skulle kunna bli bäst igen?

ANNONS

Fler krönikor av Ulf Michal:

LÄS MER:När pappa är bekymrad, då är min oro berättigad

LÄS MER:Ulf Michal: 'A little bit of decency' – hygglighet

ANNONS