Hur ska kustsamhällena överleva? Frågan borde vara viktig inför valet, men skyms av storstädernas problem.
För några veckor sedan diskuterades visserligen saken av en rad politiker på kulturhuset i Hunnebostrand. Alla häcklade stadsbornas självupptagenhet, men inte heller de tillresta paneldeltagarna visste så mycket om kustkommunen de besökte utan höll sig till rikspolitikens schabloner – som att alla investeringar vore välkomna och att strandskyddet kunde vara ett problem. Så enkelt är det ju inte. Men när därför frågan ställdes om en del investeringar kunde var problematiska och hindra de goda, blev dessutom elefanten i rummet påtaglig – ingen brydde sig. Låt oss följaktligen göra precis tvärt om: sätta saken på sin spets, i tre punkter.
För det första är kustsamhällena ingen idyllisk landsbygd. Istället lider de av samma problem som våra egna storstäder liksom u-ländernas megastäder: att det avreglerade finansiella kapitalet dominerar allt mer. Under de senaste årtiondena har ojämlikheten ökat världen runt eftersom kapitalinkomsterna blivit viktigare än löneinkomsterna; i Sverige är ökningen snabbast i hela OECD området. Följaktligen har vanligt folks köpkraft minskat, varför det blivit mindre lönsamt att investera i produktion och service som skapar riktiga jobb än i finansiella transaktioner och naturresurser, liksom att spekulera i fastigheter. Ytterligare konsekvenser är krig, flyktingströmmar och populistiska motreaktioner. Om detta råder numera bred enighet, även inom OECD och konservativa institutioner som Valutafonden. Till och med det liberala kapitalets förträffliga husorgan The Economist upprörs över att ojämlikheten i till exempel Indien håller tillbaka investeringarna.
Sådant studerar jag på jobbet. Men med mera tid hemma finner jag dessutom, för det andra, att problemet är extra stort i kommuner som Sotenäs. Även här föredrar ofta de med pengar att tjäna mer på fastigheter än på att investera i produktion och hållbar service. Dessutom är många inte skrivna i kommunen, skatten är försumbar och säsongen då de köper varor lokalt är kort. Lika illa: spekulationsvågen gör att samhällenas genuina karaktär går förlorad (som senast på Kleven på Smögen) och att priserna på mark, bostäder och sjöbodar skjuter i höjden, så att det blir dyrare för dem som vill leva och verka här året runt. Plus att det snart är svårare att promenera fritt längs kajer och bryggor än i Stockholm. Vilket också drabbar besöksnäringen, speciellt det rörliga friluftslivet.
För det tredje undrar man vad de lokala partierna vill göra åt dessa överlevnadsproblem när dessutom sjukfrånvaron i kommunen fördyrats på grund av dålig arbetsmiljö, skolutgifterna rusar i höjden och det statliga utjämningsbidraget kommer att minska?
Olle Törnquist (S)
Kungshamn
Professor i Politik och Utveckling, Oslo