Tillsammans har vi ett ansvar att ta tillvara, bevara och utveckla dem. Även om världsarven ofta utgör en resurs för ekonomisk utveckling, inte minst genom besöksnäringen, får de inte reduceras till enbart bilder i turistbyråernas broschyrer. Alla Unescos 1052 världsarv är varsitt kapitel i historien om människan och naturen – vår gemensamma historia. Världsarven rymmer därför möjligheter att skapa mening i ett större sammanhang. I arbetet med världsarven är det därför nödvändigt att sätta lokalt arbete och engagemang i ett globalt perspektiv.
I tider av förändring, när invant möter ovant och samhällssystem möter samhällssystem, blir kulturarv ofta en frontlinje för heta debatter om kultur och värderingar. Det finns i dag starka krafter som förenas i en kultursyn som menar att den nationella kulturen eller den föreställda grupptillhörigheten är särskilt unik. Det blir därför viktigt att sprida kunskap om vår gemensamt skapade historia. I ett polariserat samhälle kan världsarven vara betydelsefulla genom att väcka nyfikenhet på denna kunskap, överbrygga snäva idéer om identiteter och utgöra rum för möten och samtal.
I dag heter det att vi lever i globaliseringens tid. Men vad innebär det? Ny teknik möjliggör sekundsnabba utbyten, men världen har alltid rört sig. Tanum var en plats där vägar korsades och där långväga resande passerade redan under bronsåldern. Influenser från fjärran länder har satt tydliga spår i platsens utveckling och berättelser. Hällristningar är ett arv från bronsåldern där man kan se kopplingar till kulturer i Mellanöstern, där kunskapen att göra brons utvecklades. I mönster på fynd av bronser och keramik är denna koppling än mer uppenbar. Först när kultur och historia tillåts stelna i statiska former kan kulturarvet verka isolerande och uteslutande.
Vitlycke museum arrangerar i höst en dag för lokalbefolkning och nyanlända i eldens tecken. Tämjande av eld från blixtnedslag och senare eldslagning har radikalt förändrat människans livsvillkor till det bättre. Elden ger ljus och värme och har i alla tider också trollbundit och fascinerat oss, den betraktas som helig, gudomlig och okränkbar i många kulturer världen över. Som hällristningarna berättar fanns det under bronsåldern stort utbyte mellan kulturer i olika delar av världen. Inom världsarvets berättelser och symboler finns en kulturhistorisk gemenskap, med både likheter och skillnader.
Genom att lyfta blicken kan vi utforska den rika källa till kunskap och upplevelser som Unescos unika världsarv utgör. På det viset kan vi också stimulera samtalet om vilket samhälle vi vill lämna över till kommande generationer.
Lars Amréus
riksantikvarie, Riksantikvarämbetet
Mats Djurberg
generalsekreterare, Svenska Unescorådet
Aleka Karageorgopoulos
enhetschef, Vitlycke museum och ordförande, Världsarv i Sverige