Är tiden över för att kunna blicka ut över kobbar och skär?

Nu nalkas mitt öde av borr i min själ, för vinning i tron på ett lyft, för Skaftö, för skola och jobb som motiv, menar skribenten.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Sen urminnes tider jag har blickat ut, över kobbar, vikar och skär. Nu nalkas mitt öde av borr i min själ, för vinning i tron på ett lyft, för Skaftö, för skola och jobb som motiv, att skövla det arv som vi fått.

Där isen har legat där mammuten gått, och förfäder från stenåldern vandrat, där bönder har odlat röjt och byggt hag i bergen som ännu finns kvar. Nu tas det beslut i högsta instans i domstol som tolkar den lag, som folket har format och litat som sin att detta är riktigt och rätt.

Men nej då man vridit och vänt, för makten för trycket och penningens makt och profit.

ANNONS

Man ser inte man hör inte man blundar och tror och offrar naturen som skänker oss ro bland tystnad och mörker och ugglelåt med trädens sus och med fågelsång. Sen är det försent att säga förlåt.

Nils Erik Eriksson

ANNONS