Boston-tidningen The Atlantic skrev 2013 att Navalnyj ledde oppositionen mot Kreml, men att många liberaler var oroliga för Navalnyjs fallenhet för nationalism. Några av hans uttalanden sågs som "farligt inflammatoriska". Enligt Navalnyjs medarbetare i partiet, Engelina Taryejeva, baserade han alla sina relationer med människor på deras etnicitet. 2007 uteslöts han ur partiet. Men han har avvisat Tarayevas anklagelser och menar att en diskussion kring etnicitet inte behöver leda till nynazism.
Navalnyjs nationalistiska tendenser visade sig också i samband med Georgienkriget 2008 där han krävde att georgier i Ryssland skulle deporteras. Han ställde upp i borgmästarvalet i Moskva 2013, fick 27 procent av rösterna. Kom tvåa efter den sittande borgmästaren. Will Englund i Washington Post förklarar antalet rösterna med kampen mot korruption och hans kritiska inställning till arbetskraftsinvandring som enligt Englund har ett starkt stöd bland Moskvaborna. Han vill ha visumtvång för arbetskraftsinvandrare.
Vladan Lausevic, stockholmare, liberal debattör skriver i internettidningen Opulens att ”samtidigt som Navalnyj har stöd från Europeiska Unionen och andra demokratiska aktörer är det också viktigt att kritisera och förkasta många av hans högerextrema ställningstaganden”. Och ”hans uttalanden i stil med att de flesta brott i Ryssland begås av centralasiater, hans deltaganden i 'Ryska marschen' med fascistiska slagord och Tsarrysslands flagga, samtidigt som han nämndes i flera amerikanska och europeiska medier som en demokrat och frihetskämpe”. Sacharovpriset för tankefrihet, var det ja.
Johnny Kristoffersen (K)
Lysekil