Förstå mig rätt. Jag är inte för kommunism/ socialism. Jag tror på att liberalism och marknadsekonomi bör genomsyra vår värld och oss som människor. Människor vuxna nog, att vara fria nog, att välja själva. Men okej, med tanke på att jag tycker att de med mest pengar på kontot, i högre utsträckning, ska ta sina förmögenheter och styra upp de allt större underskotten i samhällskroppen, är jag väl någon slags vänster i sammanhanget.
Försäkringsbolaget Skandia kom nyligen med en rapport där de lyfter fram att landstingens samlade pensionssparande för sina anställda, i själva verket är en underskottsbubbla på 244 miljarder (mycket kortfattat beskrivet). I sammanfattningen av rapporten vänder de och vrider de på den gamla klyschan om de ”gigantiska, åldrande 40-talskullarna” som mer och mer måste ”bäras” av en minskande grupp förvärvsarbetande individer. Det är en del av den statistiska sanningen. En annan del av den statistiska sanningen är att rikedomar, pengar att ekonomiskt bära upp samhällskroppen, saknas inte. De är bara låsta till rika individer.
Nu sitter jag inte på lösningen, tyvärr. Jag är för den fria företagsamma människan i ett fritt samhälle. Vad jag däremot vill lyfta fram, är att samhällsdebatten, nu och framöver, gärna får handla mer om hur de rikas rikedomar, i högre utsträckning ska vara med och bära den ekonomiska bördan av samhällskroppen.
Enligt mig är den stora framtidsfrågan för Sverige; Hur behåller vi det fria liberala samhället, med fria individer och ett fritt företagsklimat, samtidigt som vi tar från de rika - och ger till de fattiga?
Pål Magnusson
Uddevalla