Ett bra exempel på detta är en naiv liten insändare för några veckor sedan i denna tidning från fyra kristdemokrater med Ebba Busch som första namn. Ger här min tolkning av den med hjälp av utplockade citat från artikeln.
(Kd); Vi kristdemokrater ser ett allvarligt problem som vi genast måste lösa. Vi har blivit ”väderberoende”! (Folket); Oj då – ni tänker på klimatkrisen? (Kd); Nej, nej – det stora problemet nu är alla vindsnurror som hotar vår kära kärnkraft och leder till ”förtida” avvecklingen – ”ett olyckligt vägval”. Vi får elbrist i Sverige. Kommer vi att kunna ”tända lampor, brygga vårt kaffe eller starta tvättmaskinen” i framtiden med dessa ”skenande elpriser”? Vi kristdemokrater ser lösningen. ”Bygg nya reaktorer”. Kanske till och med i Uddevalla, som vårt broderparti M så klarsynt förespråkade för några månader sedan i denna tidning. Då ”skulle färre ha ont i magen för nästa månads elräkning och nervöst följa väderrapporterna.” Ibland får vi ju minusgrader mitt i vintern när ”kylan sätter klorna i vårt land”, den globala uppvärmningen till trots. Artikelns rubrik antyder ny fin kärnkraft på plats redan till nästa vinter, betydligt snabbare än supertåget på betongpelarbron mellan Göteborg och Oslo, den som behöver hela åtta år för att komma till. Ja, så kan det låta i valtider i fablernas värld. Avslutar med några torra fakta från den verkliga världen, som förhoppningsvis kan lindra de krisdemokratiska magbesvären.
Sverige har elöverskott. Vår elexport är omfattande, och har ökat under de senaste åren. Tack vare vattenkraften, även den väderberoende, som idag står för nästan halva vår elproduktion, har vi historiskt och internationellt sett alltid haft mycket låga elpriser. Detta har medfört att vi byggt in oss i en slösaktig elanvändning, som läcker som ett såll. Vi har världens sjunde högsta elförbrukning per person räknat. Dubbelt så mycket som tysken och fransmannen, tre gånger mer än dansken. Direktverkande eluppvärmning av villor och vintertomma sommarhus är vanligt förekommande, och energislöseriet inom näringslivet är stort. Vår elsparpotential är således betydande. Men har vi råd med höjda elräkningar? Hushållen lägger idag i snitt fem procent av sin inkomst på att värma upp sina hem. År 1980 använde vi 10 procent av hushållskassan till el trots alla våra tolv kärnkraftverk i drift. Förklaringen är att våra plånböcker idag är mer välfyllda, och att billig vindkraft (17 procent) tillkommit. Slutsats: Vi har råd. Skulle vissa återvalsivriga politiker ändå anse att 5 procent är för mycket, kan man sänka elskatten, som idag utgör omkring hälften av en vanlig elräkning – en orimligt stor andel.
Säsongspriset på el är svårt att förutse. Många faktorer spelar in. Ett vet vi dock säkert. Om de kärnkraftsfrälsta partierna skulle få sina oekonomiska nybyggnadsplaner förverkligade på skattebetalarnas bekostnad, skulle väljarnas elnotor helt säkert stiga till väders som en luftballong. Släpp inte loss den ballongen.
Sture Boström
Uddevalla