Den 20 november 1989 antogs FN:s konvention om barnets rättigheter och i många länder världen över firas därför 20 november som den stora barndagen.
Vi vet att många barn i många länder far väldigt illa och att innehållet i barnkonventionen inte alltid följs, inte ens i de länder som har skrivit under FN-deklarationen.
Vi vill särskilt uppmärksamma situationen för de palestinska barn som lever under militär ockupation i Gaza och på Västbanken.
På grund av ockupationen gäller militär lag för palestinierna till skillnad från för de israeliska invånarna där israelisk civilrätt gäller. Det innebär att barn i Palestina hamnar i militärfängelse om de grips för någon förseelse – verklig eller antagen.
Årligen ställs omkring 700 palestinska barn, ibland ända ner till tolv års ålder, inför israeliska militärdomstolar. I de flesta fall hämtas barnet i sitt hem strax före gryningen av tungt beväpnade soldater. Barnet binds och förses med ögonbindel och kastas in på golvet i ett militärfordon utan att varken föräldrarna eller barnet får veta vart fordonet körs. Ofta misshandlas barnet med sparkar och slag under färden till ett förhörscentrum, som ofta är beläget i en israelisk bosättning, där ytterligare övergrepp sker. Det kan vara att placeras i isoleringscell, spännas fast eller berövas sömn. Sist förmås barnet att rädd och ensam underteckna ett ”erkännande” skrivet på hebreiska, ett språk som de flesta palestinska barn inte förstår. Vanligen misstänks barnet för att ha kastat sten mot muren eller mot israeliska militärfordon. Det är ett brott som enligt israelisk militärorder 378–artikel 52(A3) kan ge upp till 20 års fängelse. Detta långa straff har dock aldrig utdömts.
De anklagade palestinska barnen får inte träffa advokat förrän förhören är avslutade, vilket kan ta flera dagar eller veckor i anspråk. Advokaten råder ofta barnet att erkänna även om det är helt oskyldigt, eftersom det riskerar dubbelt så hårt straff om det nekar till brott. Till 99 procent godkänner den israeliska militärdomaren det som åklagaren och advokaten kommit överens om.
Barnen fortsätter att vara frihetsberövade under utredningstiden och minst till den dag då huvudförhandling skall hållas. De döms till fängelse i flera månader och blir därefter transporterade till militärfängelser som är belägna inne i Israel. I många fall placeras barnen tillsammans med vuxna kriminella. De nekas familjebesök och många av barnen nekas också att fortsätta sina studier.
Detta förtryck har hållit på sedan 1967 – i 54 år.
1991 ratificerade Israel FN:s deklaration för barns rättigheter – ändå pågår denna inhumana och avskyvärda behandling av palestinska barn som lever under Israels ockupation och det står klart att den israeliska militärens övergrepp mot palestinska barn fortsätter.
Hur länge får detta pågå?
Lotta Kjellander
Inger Dejke
Molly Holmqvist
Inger Grönlund-Brown
Ljungskile