Politikerna måste stödja skolförvaltningen med tydliga riktlinjer. Rektorer orkar inte ta den striden på varje skola, skriver insändaren.
Politikerna måste stödja skolförvaltningen med tydliga riktlinjer. Rektorer orkar inte ta den striden på varje skola, skriver insändaren. Bild: Jessica Gow/TT

Förbättra vår egen skola – bli bättre än de fria skolorna

Politikerna måste stödja skolförvaltningen med tydliga riktlinjer. Rektorer orkar inte ta den striden på varje skola, skriver insändaren.

ANNONS
|

Svar på: “Skolan ska fokusera på eleverna”.

“Det viktiga är att vi lyssnar på eleverna” skriver debattörerna.

Elevrådets lista av utvecklingsområden vid en skola, april 2018:

● För mycket vikarier på grund av sjukskrivna ordinarie lärare.

● Många bedömningar på Unikum är inte uppdaterade.

● Skolan/lärarna kan bli mycket bättre på att presentera nya elever.

● Ljudnivån i korridorer är hög och språkbruket illa, elever beter sig inte respektfullt mot varandra.

● Lärarna tar inte tag i elevernas problem.

● En del lärare passar inte tiden.

● Lärare är dåliga på att förklara.

● Läxförhör som upplevs som prov av eleverna.

ANNONS

Förteckningen följdes av sju positiva områden; rast efter idrottslektion, bibliotekets öppethållande med mera. Under mina fem år vid skolan fanns inget intresse att diskutera listan, trots flera påstötningar. Problemen i korridoren är åtgärdade, övrigt är ogjort. Ärenden skyfflas runt i skolans mötessnurra, blir en svag helhet. Se till att förvaltningen använder införda resurser - Unikum är utmärkt om det används!

Under läsåret 20/21 fick vi lärare en föreläsning från Karlstads universitet inom projektet “Bästa skola”. ”Skolverket hade inte tänkt att lärarkåren skulle hålla så hårt i betygskriterierna” var en återkommande mening. ”Som lärare kan du tolka kriterierna anpassade till den undervisning du genomfört” var ett budskap. I Uddevalla förbättrades resultatet något senaste läsåret.

”Vi förtroendevalda ska vara försiktiga med att gå in och detaljstyra skolorna, skriver insändarna.” Helt okej, det räcker med att ställa mål som att till exempel att 97 procent av eleverna ska nå godkänt, ”fixa det!”. För övriga elever räcker en ”haveriutredning”/en ordentlig uppföljning om varför respektive elev inte nått målet efter varje läsår.

En ambitiös lärare som kommit in från näringslivet slutar efter fyra år. Jag följde flera lektioner, utmärkt planerade med mera, men kraft gick åt att dämpa respektlösa ungdomar som satt och hojtade “jag förstår inte, var är mina papper, vem tog min penna”och så vidare. Ge lärare befogenheter att gå genom lektionen igen med eleven första timmen efter skoldagen. Samtal en till en ger oceaner av ömsesidig förståelse. Det krävs inte många tillfällen för att eleven är på banan igen/får stöd av elevhälsan.

ANNONS

Politikerna måste stödja skolförvaltningen med tydliga riktlinjer. Rektorer orkar inte ta den striden på varje skola. Förbud mot mobiltelefoner införs nu efter sju-åtta års diskussion. Det är våra barn! Eller är det så att föräldrarna till de 15 procent ungdomar som inte når målen är en svag väljargrupp. Räknas inte deras förtvivlan och röst? Räcker inte empatin för de svagaste? Ska vi vänta lika länge på fler steg? Eller är det så att 15 procent ungdomar går i fel årskurs (till exempel födda sent på året)? Fel skolform?

Heder åt Högberg och Engdahl att visa hur ni tänker - var är oppositionens politiker i BUN?

Karl-Göran Sundvall

ANNONS