I min krönika 18 februari skrev jag om Putin, ”den gamle KGB-spionen som fått för sig att han ensam har rätt att avgöra Europas öde just nu”. Det gillade inte Yngve Berlin, kommunist i Lysekil: ”Oavsett vad man tycker om dagens Ryssland kanske man inte skulle vara så historielös (i vår ålder) Edman så att man inte ens kan tänka sig att förstå ryssarna”. Berlin skrev sin insändare före attacken på Ukraina.
Tycker han fortfarande, nu efter invasionen, att vi bör visa förståelse för Vladimir Putin? Mannen som oprovocerad plågar ett broderfolk med stridsvagnar, attackflyg och marktrupper, driver 100 000-tals på flykt och orsakar lidande och död. Envåldshärskaren i Kreml som kallar Ukrainas demokratiskt valde president, den rysk-judiske Volodymyr Zelenskyj för nazist och knarkare. Och som de senaste tio, femton åren strypt den spirande friheten i Ryssland och tystat, fängslat och mördat sina motståndare. Ska vi ”förstå” denne man?
Om man med ”att förstå ryssarna” däremot menar det arma ryska folket så är det förtjänt av all empati mänskligheten kan uppbringa. I århundraden har de levt i ofrihet och skräck under borgerliga och kommunistiska tsarer. Och nu, igen, av Putin och hans härskande kleptokratiska elit. Efter några decennier av hopp har vi sett en återgång till Rysslands ständiga tragedi. Denna nation som också fött fram kulturpersonligheter som Dostojevskij, Tolstoj, Tjajkovskij, Majakovskij, Solzjenitsyn, Sacharov.
Yngve Berlin varnar med rätta för historielöshet. Men om något är historielöst så är det väl att inte förstå att Vladimir Putin startar krig mitt i det moderna Europa därför att han är besatt av 1800-talsdrömmen om ett auktoritärt storslaviskt imperium. Han har själv sagt det. En kränkt och alltmer isolerad diktator som hatar demokrati och därför måste krossa Ukraina och sätta in en prorysk quisling i Kiev. Och försöka skrämma Europa och världen bort från den rättsordning som gällt sedan andra världskrigets slut.
I Berlins världsbild är det uppenbarligen Nato och USA som hotar Ryssland. För de flesta av oss andra är det tvärtom (bara) Nato som hindrar Kreml att inte också införliva de baltiska staterna i sin sfär. Trots lögnerna och propagandan växer missnöjet nu snabbt bland ryssarna, inte minst den unga generationen. Och hela den demokratiska världen fördömer och isolerar nu Ryssland. Det ger hopp.
Stefan Edman