I dessa tider av global pandemi är det viktigt att värna lokala näringar, det är alla rörande överens om. Hur gör man då det? Är det genom att med öppna armar ta emot de turister som vill spendera pengar i våra kustkommuner eller är det genom omotiverat höga avgifter som skrämmer bort folket?
Inför 2019 fattades beslut att Sotenäs kommun, i egen regi, skulle driva alla gästhamnar. Detta i avvaktan på bildandet av ett kommunägt bolag som skulle driva all verksamhet för hamnar, kajer, ställplatser och eventuellt även strandnära markarrenden såsom för sjöbodar et cetera. En bolagisering möjliggör en bättre drift än den som både kommunen och tidigare privata utförare åstadkommit. Man skulle kunna renodla och utveckla verksamheterna och ganska snabbt kunna sänka kostnader.
Så långt är allt bra. Vad hände sedan? Efter säsong 2019 menade tekniska utskottet att man behövde en längre period för att utvärdera? Hur nu det är möjligt? Kommunen har, med undantag för ett fåtal år, själva haft all drift och har därför material för en utvärdering om bara viljan hade funnits.
Inför säsong 2019 chockhöjdes gästhamnsavgifterna i kommunens hamnar. Inför 2020 föreslår förvaltningen, med tekniska utskottet ivrigt påhejande, att man återigen avser chockhöja avgifterna. Den parallella utredning som tagits fram utanför kommunens regi är omfattande och synar alla gästhamnar längs hela kusten. Utredningen visar på att Sotenäs ligger högt i toppen bland gästhamnstaxor redan 2019 och att man med förslaget inför 2020 skulle bli tveklöst dyrast i de flesta storlekskategorier. Även under mellansäsong är man enligt jämförelsen enormt dyr.
Viktigt att komma ihåg i en sådan jämförelse är standarden på hamnens anläggningar såsom bryggor, elförsörjning, servicehus etc. De hamnar som på ett fåtal punkter är dyrare än Sotenäs har anläggningar i mycket gott skick jämfört med Sotenäs. Ska man ha så bra betalt för en gästnatt i hamnen är det synnerligen viktigt att både anläggningar och personal håller samma höga standard. Redan under 2019 kunde man se en nedgång i besökarantal och intervjuer med besökare skvallrar om att det är prisbilden som ligger till grund. De flesta hamnar i vår omgivning ökade under samma period. Kommunens identitet bottnar i båtar och hav. Det är denna miljö som drar turister, såväl båtburna som camping och stuggäster – likt mig själv. Dessa kunder spenderar pengar i kommunens butiker och restauranger samt möjliggör någon som helst service helårsvis.
Med den föreslagna taxan blir det absolut dyrast för båtar mellan 8-12 meter. Denna kategori båtar ägs av den kundkategori som spenderar mest pengar i kommunen. Det är vanligt folk som avsatt pengar för att semestra längs kusten och som ofta tagit lån för sina båtar, alternativt använder äldre båtar. När dessa tvingas betala chockerande avgifter för att låna en brygga en natt eller två, väljer dem istället andra platser. Det bidrar till lägre intäkter för kommunens företagare och på sikt till en minskad turism även utanför båtlivet. Vad det innebär för företagare i Sotenäs behöver jag väl inte ens upplysa om?
I dessa kristider skall lokala näringar gynnas, hur gör man det med chockhöjda avgifter på turismen? Hur ska de lokala företagarna då ha en chans att överleva? Jag är själv ägare till en båt som är mellan 8-12 meter och skulle personligen drabbas av den föreslagna höjningen. Om höjningen genomförs lär både jag och många med mig hoppa över Sotenäs på årets båtsemester. Jag ser ett behov av att sänka avgifterna, locka hit fler turister, rusta upp anläggningarna och på vis gynna alla kommunens samhällen. Alternativet är annars ett Sveriges svar på Kalifornien med uteslutande pensionärer och total avsaknad av aktiviteter och uteliv.
Jag tycker det är synd att inte fler politiker vill ta tillfället i akt att främja kommunens attraktionskraft utan att blanda in en massa privata aktörer som skall sko sig på skattebetalarnas bekostnad, likt de riskkapitalbolag som härjar fritt inom vård och skola.
Kapten
Besök i gästhamnarna i Sotenäs blir allt för dyra, tycker missnöjd båtägare.