En brushane, en art som uppträder på en arena, likt politiker.
En brushane, en art som uppträder på en arena, likt politiker.

Jag har förlorat tron på människan

Hur skulle politikerna komma överens i klimatfrågan?

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Efter att ha följt Stefan Edmans verbala match mot Sture Boström i klimatfrågan leder Boström i halvtid med 3-1 och utgången är given, trots att jag gärna skulle vilja skriva oavgjort och detta på grund av den positiva tro som Edman försöker hålla vid liv. Redan inledningsvis var det mycket enkelt att konstatera vem som skulle vinna den verbala duellen och allteftersom den pågår drar Boström ifrån hela tiden, ledningen är idag ointaglig, trist men sant.

LÄS MER:Så mycket positivt händer i klimatfrågan

Särskilt intressant och roligt att Boström tar upp situationen för den i princip utrotade vitryggiga hackspetten, då jag var den som drog igång ett talgutfodringsprojekt vid nedre Dalälven på 1980-talet. Efter två års utfodring samt inventering av arten insåg jag att det inte skulle gå att rädda vitryggen, då det inte räckte med de "refuger" av äldre lövskogsspillror som hade sparats till artens överlevnad. Minns att jag redan då funderade över texten på vitryggens gravsten: "Utrotad av svenska politiker med praktisk hjälp av skogsbolagens hantlangare". En nyckelart som vitryggig hackspett drar dessutom med sig ett flertal andra arter i raset, när deras biotoper idag är helt fragmenterade.

ANNONS

LÄS MER:Greta väcker oss ur vår tillväxtfixerade tillvaro

Dagligen ser vi politikernas arenaspel i media. Att jämföra med en av de märkligaste svenska fågelarterna som uppträder med arenaspel, nämligen brushanen. På de slitna och nedtrampade gräsytorna – som utgör deras spelplatser – ses de starkaste hanarna dirigera spelet, de som kallas suveräner. Politikerna verkar härma brushanespelen genom sina idoga försök att lika självsäkert spela suveräner. På deras mediaarena klär de sig ofta i kostym och vit skjorta och slipsar med de mest egendomliga färgkombinationer, som vore det för att efterlikna brushanarnas makalöst vackra halskragar. De dansar tragiskt nog de stummas dans (fågeln är helt stum), medan politikerna klädda i kuvert uppvisa de verbala monstrens alla pladderkonster. Vi ser dessa rent komiska uppvisningar dagligen i teve.

LÄS MER:Det är miljöaktivismen som skapar grön teknik

För att icke trötta läsaren med fler raljerande liknelser, dock självklara för den som kan dra enkla slutsatser därav, räcker det med att studera följande mycket enkla exempel på hur staten fördelar medel ur viltvårdsfonden, medel som bland annat ska gå till utbildning. Svenska Jägareförbundet fick i år 52 250 000 kronor i bidrag. I kurs-litteraturen för en jägarexamen utgör avsnittet om ekologi hela sju sidor (!). Studier visar att man efter några år minns mellan cirka 10 och 15 procent av en utbildning. Det betyder att en jägare som klarat examen (läs: kurs) redan efter några år, möjligen minns, att det fanns ett avsnitt om ekologi, men ingenting om vad det innehöll.

ANNONS

LÄS MER:Miljöhistorien lär oss att även klimatkrisen bör kunna lösas

Exemplen om fåglars och människors arenaspel samt tilldelningen av den enorma summan till Svenska Jägareförbundet, kan tyckas helt ryckta ur sitt sammanhang beträffande de båda "kombattanternas" verbala match om klimatfrågan, men så är icke alls fallet. Exemplen talar för sig själva och kan appliceras på de styrandes totala inkompetens och avsaknad av uppföljning. Den stora majoriteten politiker har över huvud taget ingen kunskap, alldeles oavsett om det rör sig om klimatfrågor eller frågor om höga naturvärden.

Sakkunniga bedömare håller det för troligt att bergsgorillorna och de östliga låglandsgorillorna är borta inom ett par tre decennier. Uganda och Rwanda är redan extremt överbefolkade och tränger för varje dag alltmer in de saktmodiga aporna på små "öar". Om man låter våra närmaste släktingar leva mycket nära utrotningens ättestupa - som de gjort i många år – varför skulle då politiker helt plötsligt komma överens i en klimatfråga??

LÄS MER:Klimatkrisen är ingen miljöfråga

Vår store estradör Fredrik Reinfeldt tyckte att det fanns alldeles för stora och outnyttjade skogsområden i landet och som borde utnyttjas bättre för bebyggelse. Han var vår statsminister och åtnjuter fortfarande rungande applåder (!). Helt ofattbart, men tyvärr sant. Om jag har tilltro till arten Homo sapiens, nej naturligtvis inte. Den förlorade jag för gott för sisådär 25 år sedan. Men bäste Stefan Edman, kämpa på så länge du orkar!

ANNONS

Erold Coleman

LÄS MER:Det går att larma om miljön och ändå hoppas!

ANNONS