Replik på ”Bra att S-kvinnor lyfter etiska frågor”.
I sin insändare avslöjar Lennart Sacrédeus än en gång Kristdemokraternas minst sagt ambivalenta inställning till laglig abort. Hans språkbruk påminner om Orwells 1984: Foster blir "ofödda barnet" eller "ofödda pojken eller flickan"; det är som direkt hämtat från den amerikanska vulgärpropagandan mot laglig abort. Det är bara "mord på ofödda barn", som fattas. Ett foster blir till ett barn när det föds levande. Allt annat språkbruk i seriös debatt är ämnat att påverka känslomässigt bortom rationellt tänkande.
Det är just svårigheten att avgöra när ett foster kan bedömas ha möjlighet att födas till ett barn som gör abortfrågan så moraliskt svår. Den medicinska vetenskapen har avancerat till en nivå människor inte kunde föreställa sig för bara några decennier sedan och mycket för tidigt födda kan ofta överleva. Vi har i Sverige, som i många andra länder, försökt dra en gräns. Var en sådan gräns ska ligga beror på den aktuella medicinska uppfattningen. Det är ingen lätt uppgift för lagstiftarna.
Det bästa vore givetvis om aborter kunde undvikas och mycket återstår att göra för att öka användningen av preventivmedel och underlätta för kvinnor att fullfölja graviditeter även när de inte anser sig ha möjlighet att ta hand om barnet. En av många åtgärder vore att införa laglig ersättning från framtida adoptivföräldrar till kvinnor som därigenom kan klara att fullfölja graviditeten. (Naturligtvis ska en kvinna kunna ändra sitt beslut och själv ta hand om barnet.)
När det gäller samvetsfriheten vore det intressant att veta om Sacrédeus anser att en historielärare som tror att Förintelsen aldrig ägde rum har rätt att vägra undervisa om den. Har man trosuppfattningar som gör att man inte kan utföra alla delar av ett yrke bör man nog avstå från att välja det yrket. Det är inte historieläraren som avgör vad hen ska undervisa om lika lite som det är medicinsk personal som avgör vilka arbetsmoment som ingår i tjänsten.
Lennart Hansson