Demokrati måste grundas på mänskliga rättigheter. För många av oss är det något självklart, men vi blir faktiskt allt färre som lever under de förutsättningarna. Tyrannerna är på frammarsch och de mänskliga rättigheterna stryps för allt fler. Därför måste vi som har fått rättigheterna i arv, ur tidigare generationers kamp, stå upp för dem som inga rättigheter har. Och just därför kan ingen av oss acceptera att idrottare representerar oss och våra demokratier när fotbolls-VM sker i Qatar eller vinter-OS i Kina.
Båda dessa arrangemang skulle naturligtvis aldrig ha tilldelats dessa förtryckarregimer om det inte hade varit för att organisationerna som äger arrangemangen (Fifa och IOK) förlorat sina demokratiska kompasser och i stället blivit goda exempel på hur mutkulturer fördelar makt och prestige till den som betalar bäst.
LÄS MER:Mänskliga rättigheter går inte att glömma
Som historielärare i Sverige har jag varit förpliktigad att i min undervisning förmedla: “Aldrig mer ska vi tiga still när hetsande agitatorer gör skillnad på människor. Aldrig mer ska vi förhålla oss passiva när regimer förbereder sig för att begå folkmord.” Jag förväntas förmedla dessa ståndpunkter till den uppväxande generationen för att de senare i livet inte ska behöva dela erfarenhet med de som på 1930- och 40-talet valde att blunda och tiga för nazisternas brott mot mänskligheten.
Olympiaden i Berlin 1936 medverkade till att ge naziregimen internationell legitimitet och till att piska upp de nationella känslorna. Men även i vår tid använder sig diktaturer av sportevenemang för att tvätta sin smutsiga byk.
Qatars och den kinesiska regimens maktfullkomlighet, internerandet av oliktänkare, och i Kinas fall de slutna lägersystemen där miljontals etniska minoriteter torteras och mördas, kanske inte kan likställas med Nazitysklands brott, men har helvetet verkligen olika nivåer? Vem kan försvara att Qatar och Kina får arrangera världens mest prestigefulla idrottsevenemang? ”Aldrig mer” har börjat skorra falskt i de svenska klassrummen.
LÄS MER:Så tystas oliktänkande – som taget ur en spionfilm
Några av västvärldens bäst betalda fotbollsproffs har valt att protestera mot Qatars övergrepp mot de mänskliga rättigheterna med t-shirts! Och visst är det en vacker tanke – att fotbollsspelare kan förändra världen med ett ställningstagande på en t-shirt. Men är inte den tanken och det handlandet snarare ett svek mot de inlåsta och torterade människorna, som har riskerat sina liv i kampen för rättigheterna som fotbollsspelarna tar för givna?
Om toppidrottarna verkligen vill förändra och bidra till en bättre värld, så måste deras moraliska agerande rymma mer än ett ställningstagande på en t-shirt!
Om toppidrottare över nationsgränserna kommer överens om att bojkotta VM i Qatar och OS i Peking så måste Fifa och IOK flytta spelen. Då tvingas Fifa och IOK att sluta med att förläna diktatorer som Jinping och Hamads prestigefulla marknadsföringsarrangemang. Och vi som lever i demokratier skulle återigen kunna känna stolthet över våra idrottsmän, glädjas över tävlingarna och slippa skämmas över de globala bolag som finansiera spelen.
Att förändra världen kostar mer än en t-shirt. Man måste anstränga sig! Kom igen nu Zlatan, Messi, Ronaldo, Johaug och Kalla. Om inte ni ska anstränga er för att förbättra världen, vem ska då göra det? Ska ni bli ihågkomna för att ni lät er användas till att tvätta bort diktatorers övergrepp på sin befolkning?
Marcus Svensson
legitimerad gymnasielärare i historia