Min man ansökte för första gången hemtjänst hos kommunen för stöd i egenvård. På tisdagen i midsommarveckan fick vi tjänsten beviljad. Vi hade tänkt ut vilka dagar som passade oss bäst och väntade att hemtjänsten skulle höra av sig.
På torsdag förmiddag ringde det på dörren samtidigt som vi hörde att någon klev in – trots att dörren var låst. Helt oanmäld. Vi blev chockade att någon bara kunde traska in på det sättet. Vi förstod senare att personen "låste upp" dörren med mobilen som var kopplat till vårt trygghetslarm. Vi hade inte larmat. Jag upplyste henne om att man måste först avtala tid och att hon ska hälsa detta till sin chef.
Detta var det första besöket av den kommunala hemtjänsten.
Nästa vecka, på tisdag förmiddag, kom det in en annan person från hemtjänsten, oanmäld och på samma sätt. Denna gång satt min man på toa med öppen dörr och personen hade full insyn dit från ytterdörren. Detta upplevde vi så klart mycket kränkande. Åter uppmanade jag henne att hälsa till chefen att ringa och avtala en tid. Chefen ringde på eftermiddagen, men precis då var vi upptagna och hon lovade ringa nästa dag. Ingen ringde, varken på onsdag eller på torsdag.
På fredagen när vi var på läkarbesök ringde någon från hemtjänsten. Jag kunde inte prata då och bad henne ringa senare. Hon ringde aldrig ...
Veckan efter ringde jag till kommunens biståndshandläggare, berättade det som varit och att vi ville avbryta tjänsten. Hon lovade meddela hemtjänsten. För övrigt fick jag ingen kommentar.
Cirka en timme efter detta samtal kliver en tredje person från hemtjänsten in, åter oanmäld och på samma sätt som de två tidigare. Hon presenterade sig inte utan i stället mötte hon mig med en mycket otrevlig kommentar. Även denna gång satt min man på toa med öppen dörr ... Situationen var inte helt bekväm.
I stället för att få stöd och hjälp har vi utsatts för kränkande behandling och nonchalans. Kommunikationen har varit obefintlig. Trygghetslarmets funktion har missbrukats. Vi hade inte larmat. Vi är varken döva, sängliggande eller kända av hemtjänsten för att det skulle motivera till en sådan handling.
Det känns som det brister i ledning och kommunikation i den kommunala hemtjänstens verksamhet. Och att det saknas bra rutiner för personalen.
Vi äldre förtjänar bättre och värdigare bemötande än detta. Det är vår rättighet.
Hustru som tar hand om sin sjuke man