Att göra något ”med hedern i behåll” innebär att man behåller sitt goda rykte, man utför något på ett bra sätt, ett sätt som uppskattas av andra. Detta innebär att personen får förtroende från omgivningen.
Testosteronstinna pojkar har nog alltid råkat i bråk med varandra. I ett hederligt slagsmål slogs man med knytnävarna. Man slogs en mot en. Att vara två eller flera mot en ansågs vara fegt. Feghet ryms inte inom heder. Att sparka på en som ligger ner ansågs riktigt fegt, långt utanför gränsen för det hederliga. Om någon började vifta med en kniv kunde den personen räkna med att få hela byn emot sig.
I det ”gamla” begreppet heder ingick att visa respekt, att bry sig om. Våldet hölls ändå inom en gräns, där skadan begränsades. Svår misshandel och mord ingick inte i vad en hederlig person kunde göra. Heder var personligt. Den som avvek från att bete sig hederligt kunde förskjutas från familjen. Detta kunde drabba ogifta kvinnor som blev gravida eller män som ägnade sig åt kriminell verksamhet som stöld, misshandel och så vidare. I kyrkböckerna beskrivs en avliden person ofta som hederlig, det vill säga ha levt sitt liv inom lagens råmärken. Även fylleri och ohederlighet förekommer dock.
En ny form av hederskultur har kommit in i vårt samhälle. Heder innebär där att skydda familjens rykte, familjens heder. När det gäller att skydda familjens heder tillåter man sig att skada, misshandla eller till och med döda. Misshandel eller mord kan drabba en egen familjemedlem, men det kan också drabba utomstående som upplevs hota familjens heder. I länder där familjens eller klanens heder är viktigast betraktas inte alltid misshandel eller mord, av den som hotar denna heder, som ett brott. Två, tre eller fler kan tillsammans misshandla eller rent av döda en ensam person utan att ha gjort något brottsligt. Alltför ofta handlar det om kvinnor som vill forma sin egen framtid. På senare år har det, i vårt land, kommit att även drabba personer med annan religion än våldsutövarens.
Jag är medveten om att ovanstående är en generalisering.
Vad vill jag säga med detta? Jo, jag önskar att vi kan stå upp, starka för vår traditionella syn på vad heder handlar om. Nämligen att stå upp för varandra. Att skydda varandra mot personangrepp. Att visa respekt för varandra som individer. Vi måste också få motarbeta den brist på respekt som börjar bre ut sig, som vandalisering av kyrkogårdar och kyrkor, misshandel med mera. Det är tillåtet att inte tro på det religiösa budskapet, oavsett om det handlar om den kristna, judiska eller muslimska tron. Men det är aldrig tillåtet att förnedra eller sabotera för varandra. Det är respektlöst och saknar heder.
Låt oss värna begreppet heder i betydelsen personligt krav på oss själva som rättskaffens samhällsmedborgare.
Gerd Andersson