En märklig konsekvens av valresultatet är att kulturpolitiken kommer att flytta in i centrum i debatten. Det kommer att ske snart, så fort den nya regeringen kommer på plats. ”Kulturpolitik?” kanske du tänker, allt handlar ju om energi- och kriminalpolitik? Ja, det är sant att debatten inför valet handlade om de frågorna. Och vi kommer säkert att se reformer där.
Men kulturpolitiken hade svårt att göra sig hörd i valrörelsen. Det är synd, för vi står nu inför omfattande förändringar där. Den viktigaste gäller mediernas frihet. SD har gång på gång uttalat misstroende mot traditionella medier som tv, radio och dagstidningar. Det kan innebära ett kringskuret public service och minskat presstöd. Resultatet blir ett än mer polariserat och centraliserat medielandskap. SD vill dessutom minska stödet till kulturtidskrifter. Det kommer att urholka den intellektuella debatten. Fria medier som har råd att skriva fördjupande är en grundbult i en demokratisk stat. Ett helt kommersiellt och polariserat medielandskap kommer att göra vårt land sårbart för påverkan och det kommer att underlätta korruption.
Även folkbildningen står i skottgluggen. SD vill skära ned stödet till studieförbund och folkhögskolor med 1,2 miljarder kronor, en fjärdedel av det statliga anslaget. Nedskärningarna blir kännbara i små glesbygds- och landsbygdskommuner där andelen deltagare inom folkbildningen är särskilt hög. Utbildning och kulturliv utarmas då folkhögskolor och studieförbund ofta är de enda utbildnings- och kulturaktörerna på plats.
SD har även andra radikala förslag. Bland annat vill de lägga ner Världskulturmuseet i Göteborg och avskaffa Sveriges nationalscen för barn och unga, Unga Klara i Stockholm. Jag tror tyvärr också att vi kommer se generella neddragningar av kulturstöd, särskilt till samtida konst.
Vem tror att de borgerliga partierna kommer att hålla emot dessa reformer i en regeringsförhandling? Kulturpolitiken är av central betydelse för SD och i avsaknad av både talman och ministrar kommer de att vilja ha utdelning i sakpolitik.
Så vad göra? En stor del av ansvaret för en havererad nationell kulturpolitik kommer att hamna på regioner och kommuner. Vi kommer inte helt att kunna kompensera för bortfallet av resurser, men vi kan mildra fallet. Inför kommande budgetförhandlingar måste vi vara beredda på att ta höjd för minskade statliga stöd. Det kommer också att vara viktigt att opinionsbilda för att påverka uppåt. Det gäller att involvera de stora konstnärsdrivna organisationerna som Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Författarförbund men också lokala organisationer som kollektivverkstäder, folkhögskolor och kulturhus.
Vi behöver bygga allianser. Vi behöver vara redo. För det kan gå snabbt och kulturfrågorna får inte tappas bort igen, i skuggan av utspel om kärnkraft och migrationspolitik som också kommer att komma. När en kulturfientlig regering försöker montera ner det som tagit decennier att bygga upp – då kommer vi att möta dem.
Carl Forsberg,
ledamot i styrelsen för Film i Väst (MP)