”Tio kommuner i Bohuslän har, tillsammans med Nedre Glomma Regionråd i Norge, inlett ett arbete för att skapa en storregion. Meningen är att skapa förutsättningar för ökad tillväxt i regionen mellan storstäderna Oslo och Göteborg.” (Bohusläningen 23/5 2019)

Ordet storregion får många, däribland mig själv, att tänka på segt klister eller något liknande, men tanken och ambitionen är ända helt rätt i det tänkta samarbetsprojektet. Historiskt sett har Bohuslän och Uddevalla länge utgjort ett gränsland, där det svenska, norska och danska möts på olika sätt. Att söka ett fördjupat samarbete med de södra delarna av Norge är inte bara en fruktbar väg in i framtiden, det är även en naturlig återknytning till en geografisk, kulturell, affärsidkande och social samhörighet som i grunden redan existerar. Ett bejakande av det som redan är.

En förlängd Västkustbana genom Bohuslän upp till Oslo, som jag själv lobbat för i flera insändare är bara en del av alla spännande saker som kan blomstra ut och förgylla vår ”Guldkust” om vi bara gör rätt vägval och väljer rätt samarbetsformer. De nationella infrastrukturplanerna som Sveriges riksdag och dess ställföreträdare Trafikverket producerar, har en krampaktig svårighet att främja nationella intressen, som inte först och främst främjar Stockholmsregionen. 

Att då återknyta kontakter med Norge och norska regioner är för Uddevallas och Bohusläns del, bara att lyfta på hatten för. Alla de människor som nu engagerar sig, både i Sveriges riksdag, samt regionalt och lokalt i detta kaprifoldoftande Bohus-Norge-samarbete, är för mig vardagshjältar i modern tid. 

<strong id="strong-94793858105addebbcacdb1604d5c7bb">Pål Magnusson</strong>