Ett knappt femtontal medborgare, varav en handfull före detta fullmäktigeledamöter, var de enda som lockades till mötet. Själv hade jag som ende frågeställare frågan om hur mycket kommunen får in i fastighetsavgift från de drygt 5 000 sommarfastigheter som finns på Orust. Det kunde inte redovisas närmare än att de ingick som en del av den totala fastighetsavgiften på 45 miljoner under 2017.
Med stor självgodhet pläderade majoriteten att man nu efter tre mycket ”konstruktiva år” fått fram ett årsredovisningsdokument av sällan skådad kvalitet, tack vare en god sammanhållning och gott ledarskap i sexpartistyret under tre år. Att 67 sidor, för mig en onödigt påkostad ”hyllvärmare”, där måluppfyllelse grönmålas tack vare generellt lågt ställda målkrav, eller vad sägs exempelvis att soliditeten ökat från minus 8,2 procent till minus 4,5 procent. När man tog över efter 2014 var soliditeten minus 8,1 procent! En så dålig soliditet på under flera år av årsomsättning av cirka en miljard borde inte vara så mycket att yvas över.
På samma miljard görs ett plusresultat av 40 miljoner på sista raden tack vare att vi skattebetalare genom skattehöjning luggats på nästan 60 miljoner egen köpkraft under 2017. Vissa i majoriteten tillskrev sig detta som gott politiskt förvaltarskap men får nog sägas ta första priset av självgodhet. Att man som vanligt inte klarat av att styra kärnverksamheten skola och omsorg att hålla budget och undvika minussiffror väckte inte ens röda kinder, ja nästan ansågs som en vinst, om än med något enstaka nedböjt huvud i majoritetsgruppen. Man försökte även på mötet ”skönmåla” kommunskulden på nästan miljarden med att bara redovisa skulden till Kommuninvest AB på 715 miljoner och inget om de övriga skulderna vilket spär på ”grönmålningen”. Med borgensåtaganden och pensionsskulder har nu kommunen en skuldsättning på dryga 1,5 miljarder. Om detta hölls inga brandtal eller förklaringar utan föregicks med tystnad. Bäva månde kommande generationer!
Sammanfattningsvis en årsredovisning som liknar ”kejsarens nya kläder” i skenet av att tillhöra landets högst beskattade och lånesatta kommuner enligt kända ekonomiska institutioner.
Den under möte så omhuldade majoritetssammanhållningen under tre år blev också avklädd när frågan om nedläggning av återvinningscentralen Timmershult kom upp till lång debatt och beslut. Enigheten var då inte så solid och där självaste ledarpartiet Socialdemokraterna var djupt splittrade och sånär höll på att få en återremiss på halsen. Med den grönmålade årsredovisningen och Timmerhultsfrågan i minne kan man konstatera att frågan om vilket parti man skall lägga sin röst på i höst svävar i luften tills vidare. Månne en kommande budget för 2019 kan landa valfrågan?
Gunnar Persson
Kastet, Stillingsön
