Svar till Martin Telinius 27 november
LÄS MER:Sverige har anledning att vara orolig för sin östra granne
Det är överraskande att Martin Telinius, som kallar sig statsvetare, inte kommenterar ett enda påstående i vår artikel om kapprustningens konsekvenser. Däremot uttrycker han åsikter om oss själva och våra politiska sympatier, något som han inte kan känna till ens som kännare av Östeuropa.
Vad gäller styrkeförhållandena mellan Nato och Ryssland anser Telinius att vi ser ”Ryssland som offret” och Nato som ”boven”. Vi beskrev Natos ständiga initiativ vid Rysslands gränser, ett faktiskt hot som ingen borde kunna bestrida. Fakta talar för sig själva. Enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI var Natostaternas samlade militära anslag för 2020 över tusen miljarder dollar medan Rysslands nådde 61 miljarder dollar. Styrkeförhållandet 16 till 1 säger att Nato är oerhört överlägset, och att Rysslands enda säkerhet är dess kärnvapen.
Telinius hävdar att Ryssland ”öppet angripit Ukraina”. Detta har inte bekräftats av någon seriös iakttagare, till exempel av OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), som i åratal har kontrollerat gränsen mellan Ryssland och östra Ukraina. Den 30 juni 2014 anfölls östra Ukraina av regeringen i Kiev med sin armé och sina paramilitära grupper, varav Azov-bataljonen använder den nazistiska varghaken som banér. De anfallna ukrainska medborgarna i Donbassregionen fick efterhand materiellt stöd av Ryssland.
Anfallet på de egna medborgarna föregicks av att de östra lokala ledarna avsatts och ersatts med Kievregeringens representanter, affärsmännen Kolomojskij och Taruta, som guvernörer i Dnjepropetrovsk och Donetsk. Vidare hade lokala tjänstemän bytts ut och de östliga partierna förbjudits tillika med ryska som regionalt språk.
Våra tillåtna textrader tillåter kanske en reflektion: Händelseutvecklingen speglar problemet med ett västligt orienterat, ofta extremhögerinriktat västra Ukraina och ett Rysslandsorienterat östra Ukraina, en motsättning som rikspolitikerna i Kiev inte klarat att hantera och lösa utan våld. Detta kanske Martin Telinius kan hålla med om?
Erni och Ola Friholt