Alla är förtvivlade och tänker på Ukrainas folk och vad som kommer att gälla i Europa den dag då Rysslands kanoner tystnat. Vi har under denna korta krigsperiod förstått hur vissa personer, länder och organisationer uttrycker sig. Vi har tydligt förstått, vilken ärkeskurk Vladimir Putin är och vilken försvarskraft Ukrainas folk har. Sveriges riksdag lyckades, som flertalet andra europeiska länder, på bara några timmar besluta om hjälp inklusive vapen till Ukraina. I samband med det visade vänsterpartiet sin velighet - först nej sedan ja. Kommunistiska partiet här i Lysekil anser riksdagens beslut tokigt. Tursamt är partiet långt ifrån inflytande på svensk utrikespolitik.
Nato och ett eventuellt medlemskap är nu vår viktigaste fråga. Idag är 30 länder medlemmar i Nato, Europa (28) + USA och Kanada. 1999 och 2004 tillkom tio medlemmar varav tre varit del av Sovjetunionen och sex varit en del av Warszawapakten. Hur många känner till att Danmark under lång tid medverkar med trupp i dag med 200 soldater och flyg under Natobefäl i Lettland. Även Norge finns med trupp i Estland innan kriget bröt ut. De baltiska staterna är säkerligen mycket, mycket tacksamma för denna försvarshjälp och solidaritet samt med sitt medlemskap i Nato. Kärnfrågan är hur vi ska tolka Rysslands expansiva utrikespolitik?
Den startade långt före den 24 februari i år. Rysslands aggressiva politik visade sig redan 1968 med invasionen i Tjeckoslovakien och dito 1956 i Ungern. Nu på senare år har samma krigföring skett mot Tjetjenien, Georgien. Mot Ukraina redan 2014 med angreppen och annekteringen av Krim och Donbass. Herr Putin och Ryssland visar nu sin hemska sida i Ukraina där måltavlan även är civila med ren terrorbombning. Detta är krigsbrott och kommer att behandlas i Internationella brottsmålsdomstolen i Haag under många år framåt. Ryssland visar också sitt rätta ansikte på hemmaplan. All pressfrihet och mötesfrihet är nu förbjuden. Invånarna utsätts för förljugen statlig propaganda. Det är till och med förbjudet att säga att man är i krig i Ukraina. Herr Putin har förbjudit Amnesty och Human Right Watch att verka och finnas i Ryssland. Hur länge kan det ryska folket hållas inlåsta och tysta i denna diktatur. Vladimir Putin är givetvis inte ensam. Han har en mycket stor krets, som tar vid den dag han inte längre är kvar som diktator.
Först Karl XII sedan Napoleon sedan Hitler. Vem tror att ett nytt anfall från Europa ska ske mot Ryssland? Det är enbart herr Putin och hans gelikar som säger detta och sprider detta på hemmaplan. Vi måste förstå vilken granne vi har i öster.
Vänsterpartiets N Dadgostar driver med populistisk kraft sitt motstånd mot Nato. Så fort USA finns med i sammanhanget blir vänstersympatisörer från olika håll helt låsta. De har glömt eller aldrig känt till USA:s stora stöd till Sovjetunionen och Europa under andra världskriget, som kraftigt påskyndade krigets slut.
Sverige kommer att öka sin försvarsbudget till två procent av BNP, vilket är mycket. Jag tror att vår säkerhet dessutom måste innehålla ett Natomedlemskap. Förstår vi vad detta medlemskap innebär? Jag tror att stor okunskap råder. Vårt självbestämmande i säkerhetsfrågor är stort även med ett medlemskap. Baser med Natotrupper eller kärnvapen ligger alls inte i ett svenskt medlemskap. Riksdagen kommer fortsatt vara en garant om medlemskapets innehåll. Se hur väl våra nordiska grannar levt med sitt medlemskap. Finland, som känner Ryssland bättre än många andra länder, kommer säkerligen att bli med i Nato. Sverige måste lära och våga ta beslut. Vi kommer inte att ha råd stå utanför. Natos fredsbevarande uppdrag. Det är vår säkerhet.
Minns den gamla latinska sentensen ”si vis pacem, para bellum” – om man vill fred, förbered krig.
Lars T Hansson