Till politikerna i Sotenäs kommun. Vi vänder oss ut och in. Vi ber om ursäkt för att vi är sena. Vi ursäktar oss hemma för att vi är trötta. Livet som undersköterska. Ett jobb, ett kall. För vi som jobbar med människor, älskar vårt jobb.
Vi vill att tiden ska räcka till. Vi vill att människorna vi vårdar och hjälper får den tiden de har rätt till. Efter ett långt arbetsliv, genom sjukdom kan man någon gång i livet behöva en hjälpande hand. Då finns vi dag som natt.
Det känns förtvivlat i våra hjärtan när tiden vi vill ge våra människor inte räcker till. Vi stressar mer, vi går i sönder inombords. Vi ger 110 procent av oss, tills en dag. Då går även vi sönder. Tiden, stressen och kraven har då gjort oss sjuka också. Då är vi som personal en belastning.
Under en tid har hemtjänsten förändrats drastiskt. Minuterna blir färre, avstånden längre. Människorna vi vårdar blir sjukare. Vi sliter på våra kroppar, på den vi vårdar sköra kropp. Vi ska jobba förebyggande. Människan som behöver hjälpen ska vistas i hemmet längre. Fler insatser sätts in. Och det är med glädje i mitt arbete när jag ser att möjligheten finns och går. Att få leva sitt liv i sitt hem till slutet.
I hemmet där barn har växt upp, make/ makan levt. I hemmet och tryggheten. Men när tryggheten inte längre infinner sig trots insatser. Då går återigen en undersköterskas hjärta sönder. När otryggheten blir ett faktum. Vi jobbar med människor. Tiden är knapp. Dubbelbemanningar dras ner för att personal inte hinner invänta personal. På bekostnad av människan och våra arbetskamrater.
Vi måste tänka om tänka rätt. Vi behöver se över organisationen. Ska man satsa på omvårdnad och hemtjänst så måste resurser tillsättas. Vi behöver tänka dygnet runt-verksamhet, 24/7. Ett arbete som pågår måndag till söndag året om.
Vi behöver utbildad personal. Hemtjänsten kräver en omstart. Låt en arbetsdag generera trygghet för såväl människan som personal. För vi är alla människor. Vi pratar sjuktal. Vi pratar siffror.
Det läggs ned otaliga timmar på att förstå varför personalen är sjuka. Fråga oss för vi vet. Vi behöver hållbara scheman. Vi behöver en bra arbetsmiljö och vi behöver litas på. Snälla tillåt oss visa den kunskap vi besitter.
Många av oss har jobbat tvåsiffriga år inom omsorgen. Vi har sett nedkapningarna i personalstyrkan. Att jobba med mindre personal var dag är ett återkommande och mer en regel än undantag. Besöken dras ned för dagen för att vi som personal, behöver jobba fortare. För att det inte finns en vikarie för den som är sjuk. Bristen på personal gör att våra arbetskamrater får jobba dubbelpass på dubbelpass.
Efter en slitsam sommar 2021 så blev det ingen andning under höst och vinter. I denna takt kommer vi inte ha personal sommaren 2022. Nu är orken slut. Lyssna till oss. Satsa mer pengar i omsorgen där det behövs. Satsa pengar på personalen. Lyft och hylla personalen. Låt personal få arbetsro. Tillåt personalen vara med att forma den nya hemtjänsten. De gamla fotspåren är numer uttjänade. Lyssna till oss.
Ann-Sofie
undersköterska, ao (arbetsplatsombud) och so (skyddsombud)