Debatten i Bohusläningen mellan Annika Strandhäll jämte två andra socialdemokrater och moderaten Ann-Sofie Alm ger en bild av det politiska etablissemangets trångsynta och ensidiga uppfattning i abortfrågan.
Enligt Socialstyrelsen utfördes i Sverige år 2021 cirka 33 700 aborter. Att det är människoliv som släcks får det inte knystas om. Det är kvinnans rätt till sin egen kropp som abortförespråkare ofta påstår är i fokus. Men är det någon vettig människa som ifrågasätter den rätten? Nog är det väl självklart att alla har rätt till sin egen kropp.
Men hur kan det så kategoriskt förnekas att ett foster i livmodern är självt en egen kropp. En kropp i kvinnans kropp. I den allmänna abortdebatten betecknas fostret nästan som en parasit.
Under lång tid har det funnits tämligen säkra metoder för att undvika oönskad graviditet. Men visst har det ändå hänt att barn kommit till världen ”utanför schemat”. Och välkomnats! Jag känner många nu levande som inte skulle fötts om dagens officiella svenska hållning hade gällt under deras fosterstadium. Inte minst gäller det i fall där fadern är ”okänd”.
Flertalet av dessa kvinnor och män med okänd far har levt ett oklanderligt liv och varit en ovärderlig tillgång för samhället, och inte minst för sina mammor!
I modern tid gäller allmänt att sexlusten har företräde framför personligt ansvar. Att som svensk medborgare ogilla att människor dödas i fosterstadiet är ”inte acceptabelt” av media, såsom ”oberoende” SVT, SR och tidningspress i allmänhet. Kristna tidningar såsom ”Världen idag” och ”Dagen” är undantag. Allmänna avkristningen i vårt land orsakar mycket ont.
Jag hoppas att alla ni som kandiderar i höstens allmänna val tänker till ordentligt innan ni ärligt offentliggör ert ställningstagande i frågan. Det är viktigt för oss väljare att veta var ni står!
Bengt Blomberg
Munkedal