Nästa år fyller Ljungskile folkhögskola 100! Initiativtagarna 1923 var två unga män och en ung kvinna som brann för folkbildning, demokrati och en öppen humanistisk och ekumenisk kristendom. Kreativa personer som aktivt stred för utbildning åt alla och ett liberalt frisinne, i en tid som likt vår egen hotas av växande polarisering, populism och antidemokratiska ideologier. Skolan kom att byggas i det då delvis mycket konservativa Bohuslän. Snart blev den ett rött skynke för religiösa och politiska fundamentalister. Under andra världskriget tjänade skolan som fristad för flyktingar från det ockuperade Danmark och Norge – rektor Hellerstedt stod på Hitlers dödslista!
Med tiden blev skolan en av Sveriges största och mest tongivande folkhögskolor. Den bär på en stolt folkrörelsehistoria och har gett tusentals unga människor utbildning, rika kulturupplevelser, samhällsengagemang och internationalism. En tradition som förs vidare idag. Rena guldgruvan för ”100-årstexter” i Bohusläningen framöver, vill man som läsare hoppas.
Den gångna veckan har tre personer berättat för tidningen om vad de upplevt under sin tid på skolan; en anonym, en namngiven f d lärare och en f d elev. Kritik av detta slag måste givetvis tas på största allvar, här liksom på alla andra skolor och arbetsplatser där konflikter uppstår.
Problemet med Bohusläningens tre långa artiklar är dock att de lätt kan få den oinitierade läsaren att inbilla sig att Ljungskile folkhögskola är en auktoritär och religiöst inskränkt, unken miljö. Men ingenting kan alltså vara mera felaktigt! Jag har aldrig varit anställd på skolan, men har av olika skäl haft anledning att under decennier följa den.
Självklart ska vår lokaltidning granska också den här arbetsplatsen. Skolledningen fick förstås ge sin version, men i övrigt är intervjupersonerna i artiklarna förvånansvärt få. Varför har man exempelvis inte tagit reda på hur dagens elever upplever miljön?
Jag är nog inte ensam om att erinra mig en ”granskning” tidigare i år, då Ljungskile i tidningens rubriksättning beskrevs som ”rikt, argt och med Gud på sin sida”. Inte heller någon helt lyckad journalistik.
Stefan Edman
Svar direkt:
Bohusläningen har i vår reportageserie berättat att många elever är nöjda med undervisning och atmosfär på Ljungskileskolan. Men Bohusläningen har i granskningen gett en röst åt personer, en lärare och två elever, som berättar sin upplevelse av folkhögskolan som diskriminerande och odemokratisk. Att många är nöjda utesluter givetvis inte att en minoritet upplever problem, vilket vi velat belysa.
Vi har gett flera personer från skolan möjlighet att på djupet kommentera, varav enbart en valde att bemöta med egna ord. De andra båda hänvisade till nuvarande rektors synpunkter.
Gunilla Håkansson
chefredaktör