"Män som hade hög integritet, klädde sig smakfullt och gärna dyrt." Christer Ahlman beskriver karaktärerna som utgjorde Folkpartiets kärna – och undrar vart de tog vägen.
"Män som hade hög integritet, klädde sig smakfullt och gärna dyrt." Christer Ahlman beskriver karaktärerna som utgjorde Folkpartiets kärna – och undrar vart de tog vägen. Bild: JANERIK HENRIKSSON / TT

Vad hände med den klassiska liberalen?

Varje parti måste vid sidan av en begriplig ideologi även förankras i någon slags klassfraktion. Så vart tog egentligen de karaktärer vägen som utgjorde Folkpartiets kärna?

ANNONS

Jag menar de försynta, förfinade män med god bildning och utbildning. De som var kulturellt intresserade och ändå från barndomen tillägnat sig en god smak. Män som likt sina hustrur aldrig höjde rösten och alltid ville se en ytterligare sida av saken. De män som inte bara kunde bjuda på en vällagad supé utan som även kunde skaka till en välsmakande drink men aldrig, aldrig sågs uppträda berusat.

Män som hade hög integritet, klädde sig smakfullt och gärna dyrt. Männen som visste att skiljas mellan opera och operett. Distingerade och förfinade män med en sådan profession att de stod utanför pamparnas och de burdusa hierarkiernas domvärjo. Männen som slutat segla eftersom trängseln i Bohusläns hamnar blivit trist under senare år. Männen vars hustrur vid sidan av att ge den unga hemhjälpen insikter i hur ett bättre hem skulle skötas dessutom ville bibringa henne viss bildning.

ANNONS

För att begripa de olika klassfraktionerna räcker det inte med att likt marxister klarlägga medlemmarnas ställning i produktionen eller vilken fackförening de olika partiernas väljare brukar tillhöra. Många av våra val sker enligt dolda strukturer och tar sig uttryck i vad varje sådan fraktion ser som god smak. Detta klargjorde redan en av sociologins verkligt stora namn, den konservative liberalen Max Weber, klart i strid med vänsterns Karl Marx. Detta sätt att se på handlingar och strukturer har senare utvecklats en av sociologin sentida giganter, fransmannen Pierre Bourdieu. Men när hör vi någonsin vår tids valstrateger tala om väljarnas stil och smak? Och vilken stil och smak borde i så fall dagens liberaler anknyta till?

Christer Ahlman