Europa befinner sig i ett säkerhetspolitiskt problematiskt läge. Ryssland har rustat upp i och kring Ukraina, man fortsätter att ockupera delar av Moldavien samt Georgien och man har ökat sin militära närvaro i Kaukasus. Till detta kommer att man i dagarna har gått in i Kazakstan.
Vid sidan av den ryska militära uppladdningen i Europa, Östersjön och Nordkalotten så bedriver man i praktiken ett ekonomiskt krig gentemot Europa där man använder gasen som ett vapen för att pressa Europa till militära och politiska eftergifter. Man är också inblandad i olika former av digitala operationer i syfte att skada grannländernas myndigheter och företag.
Allt detta gör att man med rätta kan konstanter att vi i praktiken befinner oss i ett nytt kallt krig. Järnridån går åter igen genom Europa och Europas fria länder måste samverka för att tillsammans skydda sig mot en allt mer aggressiv granne som redan har visat att man är bered att använda sig av militära, digitala och ekonomiska förmågor för att skada sina grannländer.
I detta läget går Vänsterpartiet ut i GP (S flört med Nato sätter Sveriges alliansfrihet på spel, 8 januari) och sågar hela den säkerhetspolitiska lösning som Sverige har byggt upp under de senaste åren. Detta är dock inte så förvånande med tanke på att V alltid har haft en utrikespolitik som i praktiken gynnar den ryska och kommunistiska imperialismen.
LÄS MER:S flört med Nato sätter Sveriges alliansfrihet på spel
Samtidigt som V ifrågasätter Sveriges säkerhetspolitiska strukturer skriver SD följande på sin hemsida under rubriken Försvarspolitik:
”Som ett militärt alliansfritt land ska vi inte peka ut fiender även om vi deltar i sanktioner och vapenembargon mot vissa länder. Genom partnerskapet med NATO skapas utökade samarbetsmöjligheter inför internationella insatser. SD vill att Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna.”
Detta är ett mer eller mindre chockerande uttalande som visar hur undfallande SD är gentemot Ryssland. Samtidigt är det inget nytt, jag har tidigare tagit upp SD:s nära band till Ryssland i en debattartikel ”Nattmössorna är tillbaka i svensk politik” (2015-07-30). Även andra debattörer har vid flera tillfällen pekat på hur SD har agerat undfallande i Europaparlamentet gentemot det ryska angreppet på Ukraina.
Man kan helt enkelt inte ha ministrar som riskerar att läcka information till främmande makt.
Denna undfallenhet gentemot Ryssland tillsammans med SD:s historia samt oförmåga att fullt ut göra upp med sin historia är skäl till varför många av oss som är bereda att samtala med SD i beslutande församlingar inte är bereda att ha SD i en regering. Man kan helt enkelt inte ha ministrar som riskerar att läcka information till främmande makt. Vill SD göra sig själva regeringsdugliga måste man göra upp med sin historia och när man tar fram denna vitbok måste man även redogöra för partiets koppling till Ryssland. SD borde också ompröva sin negativa hållning till NATO.
Att Sverige har ett partnerskap med NATO kommer inte att räcka om dagens oroliga situation utvecklas till ett fullskaligt krig mellan Ryssland och stora delar av Europa. I det läget måste vi ha en majoritet av Sveriges partier som är bereda att stå upp för demokratin både här och på kontinenten.
När SD tillsammans med S håller fast vid en förlegad säkerhetspolitik som bygger på partnerskap istället för medlemskap i NATO så bidrar man inte till säkerhet, utan tvärt om, man skapar en politisk otrygghet i norra Europa vilket är farligt. Sverige, Norden och Europa mår väl av att Sverige och Finland är tydliga med vart man hör hemma, därför bör vi få till en politisk majoritet i riksdagen som inte bara tar beslut om en NATO-option, vi bör ta beslut om ett NATO medlemskap.
Magnus Jacobsson (KD)
Riksdagsledamot