Efter att ha tittat i programtablån och sett att det skulle komma ett minnesprogram i tre delar om Evert Taube satte jag mig framför tv:n för att se på det första avsnittet som skulle handla om hans barndom och som jag trodde skulle bli intressant.

Jag blev djupt besviken på vad jag fick se och efter det att den gamla vaggvisan ”Byssan lull” framförts ett otal gånger i olika tonarter med och utan sångröst så kände jag att detta ville jag inte se och framför allt inte höra.

Jag förstår inte varför man hade hängt upp sig på just den gamla visan som ytterst få kopplar samman med Taube. Det finns ju hur många låtar som helst i hans stora visskatt som kunde vara betydligt mer lämpade som ett musikaliskt tema i programmet.

Dessutom borde sånginslagen ha framförts av artister som varit i Taubes anda, men förmodligen var sångare och övriga musikanter valda efter något konstnärligt urval som vi Taubeälskare ej uppskattar.

Jag försökte sedan se de två andra delarna i serien men misshandeln av Everts visskatt fortsatte även i dessa avsnitt.

Alltså, ett riktigt dåligt program som kunde ha blivit verkligt intressant att se.

Vilken misshandel av Taubes visskatt!

Evert Taube på Gröna Lund med mikrofon och luta, basker och glasögon.

”Det finns ju hur många låtar som helst i hans stora visskatt som kunde vara betydligt mer lämpade som ett musikaliskt tema i programmet.”