En student vid Uppsala universitet varnades nyligen för fusk av lärosätets disciplinnämnd enligt tidningen Universitetsläraren (10/2). Fallet är det första kända där verktyget ChatGPT, som bygger på artificiell intelligens (AI), har upptäckts ligga bakom fusket. Enligt tidningen är fler AI-relaterade ärenden på gång i andra disciplinnämnder. Som tur är har en student vid Princetonuniversitetet redan fått tusentals lärare att använda sitt program ZeroGPT som identifierar AI-genererad text.
Varningen i Uppsala är en intressant pendang till den brittiska finanstidningen Financial Times besked (8/2) att den utsett sin första AI-redaktör. Detta eftersom tidningen “allt oftare möter berättelser där AI vänder upp och ner på industrier runt om i världen.”
ChatGPT har, ihop med tjänster som Dall-e, Bard, Lensa och Stable Diffusion, på kort tid fått stort genomslag. Den förstnämnda blev den snabbast växande konsumentapplikationen någonsin. På två månader anslöt 100 miljoner användare.
Politiker, akademiker och chefer har diskuterat konsekvenser och lösningar intensivt. Andra är bara arga. I SvD (12/2) kallar en konstnär de nya tjänsterna för “organiserad stöld” och “digital skövling”. I samma artikel vill ordföranden i Konstnärernas Riksorganisation att upphovspersoner ska få betalt för att AI:n inte kan “göra något utan dem”.
Det går att förstå. Att träna AI på material som laddats upp på internet är inte olagligt men upphovsrättsligt snårigt. Det var förmodligen därför som Kungliga Biblioteket (KB) inte ville ge utvecklarna av en svensk variant av ChatGPT tillgång till sitt material. Riksbibliotekarien har uttryckt oro för att konsekvenserna inte går att överblicka och att KB har i uppdrag att värna “det demokratiska samhällets utveckling”.
Men argumenten från såväl kreatörer som bibliotekarier är ihåliga. Varför har så många personer i alla dessa år frivilligt gett bort sin data gratis? KB har redan tillgängliggjort stora delar av sina textmängder för att bygga ett AI-verktyg som hanterar e-post, rapporter och dokument i offentlig sektor, utan riksbibliotekariens oro. Därtill är många AI-verktyg en produkt av fri forskning i demokratiska samhällen.
AI-tjänster förändrar många intellektuella förehavanden, från skolgång till fritt skapande
Få författare och journalister har klagat på att deras texter kan ha använts för att skapa verktyg som effektiviserar myndigheter. Det kan bero på att det är svårt att veta vilka verk som en modell tränat på, och hur enskilda verk bidragit till vad modellen därefter genererar. Ett ersättningssystem för konstnärer, likt det musiker åtnjuter vid spelning på radio eller Spotify, funkar därför inte.
Men AI skadar inte alla konstnärer. En del har gjort ny konst med verktygen, och målare och skulptörer verkar inte klaga. Kanske är det de vars verk är lätta att kopiera som nu hörs. Det är varken oviktigt eller representativt för hur ny teknik ska bemötas.
AI-tjänster förändrar många intellektuella förehavanden, från skolgång till fritt skapande. Som fysikern och publicisten Chris Anderson summerat det kan AI låta oss utforska sätt att tänka som miljontals år av evolution aldrig hittat. Det lär komma fler disciplinärenden vid universitet, liksom fler AI-redaktörer för att beskriva hur gammalt och nytt krockar.
