De två ansvariga utskotten i EU-parlamentet tog i våras emot över 3 300 ändringsförslag – fler än när GDPR-paketet, förra mandatperiodens digitala flaggskep, antogs. Det är inte konstigt. AI-lagen har långt större påverkan på staters våldsmonopol och regeringars befogenheter än GDPR. Ändå är svenska partier knäpptysta.
I Bryssel är Liberalerna knappt aktiva i frågan. Varken SD eller KD svarar på frågor. S, V och MP säger inte flaska. EU-parlamentarikerna Abir Al-Sahlani (C) och Jörgen Warborn (M) är förvisso engagerade, men ingetdera parti prioriterar frågan.
På hemmaplan är det inte bättre. Det bådar illa inför att Sverige tar över ordförandeskapet i EU:s ministerråd vid årsskiftet. Vad ska riksdagens EU-nämnd skicka med regeringen till förhandlingarna med EU-parlamentet och kommissionen? Två stötestenar väntar där.
Den första är definitionen av AI. På vissa områden är den för brett och på andra områden för precist skriven. AI-teknologier gör rasande framsteg. Allt kan inte stämplas som farligt, samtidigt som många användningar faller utanför extremt detaljerade kriterier.
AI-sektorn upplever att lagen skrivs av folk som inte kan något. Nystartade bolag sneglar redan mot USA. Hur ska EU stävja dåliga användningar och konsekvenser av AI, utan att makt och marknadsandelar går till USA och Kina medan jobbskapande och innovation lider?
Den andra stötestenen är lagförslagets artikel 5 som förbjuder användning av biometrisk övervakning, exempelvis ansiktsigenkänning, inom rättsväsendet. EU-kommissionen vill, precis som M, placera tekniken i högriskkategorin. Det innebär hårda krav men med undantag för nationell säkerhet. Domstolar och enskilda myndigheter kan alltså snabbt godkänna att slå på kameror i offentliga rum vid misstänkta hot. Hit vill Frankrike få lagen, då man anser sig under konstant terrorhot och redan nu massövervakar. Men hur länge varar ett hot? Och vem utgör ett hot? AI Act är upplagd för statligt missbruk.
LÄS MER:Den artificiella intelligensen är den nya elektriciteten
Inom den liberala partigruppen i EU-parlamentet finns en knapp majoritet för att förbjuda detta. Tyska FDP är, precis som C, inne på detta spår. Det är bra. I den konservativa partigruppen EPP har M drivit en hård linje mot AI Act i sin helhet, men mest för att den lägger en våt filt över AI-sektorn. När lagen nu tar form vill partiet se minsta möjliga reglering. Det är förståeligt, men öppnar för godtycklig övervakning. Att göra en nödvändig lag så tam som möjligt är naivt.
LÄS MER:Är det mänskligt att övervaka?
Den förra regeringen tog stora steg mot mer övervakning av vanligt folk, alltid med hänvisning till nationell säkerhet. Men den franska strategin håller inte för partier som M och L, där frihet och integritet är kärnvärden. Lutar L åt Frankrike eller tyska liberaler? Och vem ska övertyga inte bara M utan även SD och Jimmie Åkesson att undantagen från artikel 5 är farliga? Före valet argumenterade han för kameraövervakning med ansiktsigenkänning i “hela samhället” (SvD, 19/8). Liberalerna måste visa hur den frihetliga motvikt till SD som partiet gett utfästelser om ser ut.
LÄS MER:Ensamt EU är inte bäste dräng
AI Act är världens första lagstiftning om artificiell intelligens. Det kan och lär bli fel på vägen mot en trovärdig lag. Därför behöver svenska partier engagera sig och övriga samhället.
