Den länge förutspådda AI-revolutionen är nu här. På område efter område visar programmen förmågor som fram tills nyligen var förbehållen den mänskliga hjärnan. Programmen är också tillgängliga kostnadsfritt för var och en som har internetuppkoppling. Trots de slående resultat som AI redan idag presterar, är utvecklingen ännu i sin linda. Historiska summor investeras av världens största företag i tekniken och den absoluta merparten av framstegen har ännu inte nått konsumenterna i form av användarvänliga produkter.
Redan på medellång sikt är konsekvenserna för samhället oöverskådliga. Bara de kommande åren väntas hundratals miljoner människors yrkeskompetenser världen över bli förlegade. Yrken som kräver lång utbildning och som vi i dagsläget associerar med social status är inget undantag. Bara dagens teknik har visat sig ställa mer säkra medicinska diagnoser än disputerade läkare och presterar bättre än amerikanska jurister på advokatexamen.
Microsoftgrundaren Bill Gates menar att AI kommer revolutionera samhället lika mycket som smartphonen, persondatorer och internet kombinerat. Andra menar att revolutionen är mer samhällsomvälvande än så, och att historiska paralleller i det närmaste saknas.
Exakt när och exakt på vilket sätt AI-revolutionen kommer slå igenom är det förstås ingen som vet. Och mediala förutsägelser om utvecklingen som framförs av personer med ekonomiska intressen i AI, såsom Bill Gates, måste tas med en nypa salt. Intressenters kapitalförsörjning underlättas förstås om man lyckas sätta bilden av att ett visst spektakulärt framsteg är, låt säga, 5 år istället för 25 år bort i tiden, trots att det senare kanske är mer realistiskt.
Ekvationen går inte ihop
Vad vi emellertid vet är att befintlig AI skapar konkreta problemställningar här och nu. Inom exempelvis utbildningssystemets alla nivåer har det redan blivit populärt att skicka in inlämningsuppgifter som helt eller huvudsakligen är en produkt av artificiell intelligens. Skolverket har varit snabba på bollen och avråder från att grunda betygsättning på inlämningsuppgifter som har författats hemmavid. Samtidigt har nationella prov som betygsgrundande instrument betonats alltmer.
Det blir då, såsom läraren Henrik Birkebo påpekade i SVT Nyheter (3/4), motsägelsefullt att gymnasisterna under vårens nationella prov i svenska tillåts författa sina tal hemma. Betygen ska grundas på nationella prov samtidigt som de inte ska grundas på hemuppgifter. Ekvationen går inte ihop, utslagsgivande för elevernas betyg och i förlängningen deras akademiska framtidsutsikter kan alltså komma att utgå ifrån annat än fastställda kunskapskrav.
Rollen för AI som legitimt akademiskt hjälpmedel ska för all del diskuteras, men såsom betygskriterierna är utformade i det omedelbara dagsläget borde det knappast finnas något utrymme för att elevers förmåga att använda AI som rena plagiatverktyg ska premieras i betygssättningen. Nu måste Skolverket och utbildningsväsendet som helhet vara snabba på bollen för att en sådan orättvisa inte förverkligas.
