Efter att medicinska åldersbedömningar på asylsökande under flera år diskuterats och ifrågasatts uppgav regeringen 2019 att de skulle tillsätta en oberoende utredning för att granska Rättsmedicinalverkets arbetssätt. Nu har man äntligen gjort slag i saken. 

Häromdagen meddelade migrationsminister Morgan Johansson (S) att en <a href="https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2020/06/dir.-202064/" id="link-9711317ea1290561e5139cc5079bd0a8">utredare har getts i uppdrag att gå igenom det aktuella vetenskapliga kunskapsläget</a>. I direktiven ingår att göra en bedömning av tillförlitligheten i de metoder som svenska myndigheter valt – röntgen av knän och visdomständer – samt ta fram jämförande data ur ett internationellt perspektiv. Utredningen ska vara klar senast 31 maj 2024.

Att utredningen nu blir verklighet är av största vikt. De medicinska åldersbedömningarna har gång på gång hamnat i fokus i asyldebatten och använts som ett slagträ av båda sidor. Kritiken har varit hård både från dem som anser att de utförs på ett icke rättvisande sätt vilket leder till att Sverige avvisar barn, och från dem som anser att utredningarna inte är tillräckligt bra vilket gör att vuxna som låtsas vara barn ges en gräddfil in i landet. 

Oavsett vad som finns för uppfattningar om de medicinska åldersbedömningarna i asyldebatten är de dock ibland den enda möjligheten som finns att försöka utreda om en asylsökande är barn eller ej. Det är inte det första myndigheterna tar till – utan det sista. Om Migrationsverket efter omfattande utredningar gör bedömningen att en asylsökande inte gjort sannolikt att hen är underårig och man lutar mot att fatta beslut som säger att vederbörande är vuxen, erbjuds personen att göra en medicinsk åldersbedömning. Valet är i slutänden alltid den enskildes. Men att när det finns tveksamheter få göra en medicinsk bedömning som komplement handlar både om rättssäkerhet och trygghet. För individ och för samhälle.

Det går inte att blunda för att de särskilda regler och rättigheter som gäller för ensamkommande asylsökande barn innebär en lockelse för människor som kommer hit att låtsas vara yngre än de är. Vid några tillfällen har det lett till orimliga situationer där vuxna män hamnat i skolklasser med ungdomar i tonåren eller på samma boenden som barn, vilka farit väldigt illa. Så kan vi inte ha det. Det är inte heller rimligt att den som faktiskt är minderårig men av något skäl inte lyckats nå fram till Migrationsverkets handläggare inte ges möjlighet att med hjälp av läkares bedömning bevisa sin sannolika ålder. Det borde i sig inte vara kontroversiellt. 

Som Morgan Johansson påpekade i en intervju med Sveriges radio (11/6): Sverige kan inte vara det enda landet där man inte vid behov gör medicinska åldersbedömningar. Ibland är det den enda framkomliga vägen till ett korrekt beslut. Men då måste bedömningarna vila på en stabil vetenskaplig grund och vilken metod som används får inte påverkas av politiska eller andra i sammanhanget irrelevanta hänsyn. Det här handlar om unga människors liv. Och om att de resurser som ska gå till ensamkommande barn, inte ska hamna hos vuxna utan skyddsskäl. 