Den senaste tiden har samtalsappen Clubhouse blivit allt populärare i Sverige. Appen lanserades förra året och fungerar som en live-podd eller direktsänd radio där lyssnarna kan begära ordet och vara med och diskutera och ställa frågor. I dagsläget finns många politiker, opinionsbildare och företrädare för olika branscher och organisationer på Clubhouse och det pratas om alltifrån Melodifestivalen till energipolitik, integration och sorgebearbetning.
Människor nätverkar, hänger och skvallrar. Precis som på andra sociala medier. Och precis som på Twitter, Facebook, Youtube och övriga plattformar som funnits ett tag, dröjde det inte länge innan det började klia i anmälningsfingrarna hos den del av befolkningen som gärna vill vara med och diskutera samhällsfrågor, men som inte är beredda att ta konsekvenserna av att ge sig in i debatten. I stället för att respektera att det finns olika ståndpunkter tar denna grupp när de känner sig kränkta av mothugg, på sig offerkoftan och tystar meningsmotståndare genom anklagelser och anmälningar.
Ett exempel är när den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali häromveckan deltog i ett samtal på Clubhouse som handlade om förorter. I en intervju i Expressen (26/2) berättar Bali om att diskussionen var livlig och att några i rummet uttryckte att hans närvaro gjorde rummet ”otryggt”. En stund senare, när Hanif Bali lämnat förortsdebatten fick han besked om att hans konto var ”avstängt i väntan på utredning”. Ingen motivering gavs. Tyvärr är det ofta så de stora sociala medieplattformarna agerar. Är det tillräckligt många anmälare eller tillräckligt allvarliga anklagelser stängs konton av och inlägg försvinner helt utan att den som drabbats kan försvara sig eller visa att det som påstås inte stämmer. Rädslan för att själva hamna i skottlinjen är stor hos de som styr plattformarna. Det vet kränkthetsmaffian och de skäms inte för att utnyttja situationen.
Det är visserligen ingen rättighet att ha ett konto på eller uttrycka åsikter i sociala medier. Clubhouse är liksom övriga plattformar privatägt och bestämmer själva vilka användare de vill ha. Samtidigt är deras dominans så stor, och det är där vanliga medborgare har en chans att interagera med politiker och andra makthavare direkt och inte bara vara passiva mottagare av åsikter. Därför finns det en viktig demokratiaspekt att ta hänsyn till. Den som anmäler meningsmotståndare med syftet att få dem avstängda från sociala medier bidrar till ett tystare samhälle där bara vissa åsikter och uttryckssätt tillåts. Det är en lika farlig som sorglig utveckling.
Att försöka påverka de internationella nätjättarnas system är svårt. Däremot måste vi här i Sverige i högre grad börja diskutera hur vi vill att samhällsdebatten bör se ut och vad vi kan förlora på att försöka tysta människor när argumenten tryter. I ett öppet samhälle måste vi acceptera att åsikter bryts och att alla debatter inte alltid är mysiga och trevliga. Vi får inte hemfalla åt överreaktioner. Liberalen Voltaire är värd att lyssna på när han uttrycker att ”det står klart att en individ som förföljer en man, sin broder, därför att han har en annan åsikt, är ett odjur”.
