Erdogan lyckades inte samla ihop en majoritet under den första valomgången.
Erdogan lyckades inte samla ihop en majoritet under den första valomgången. Bild: Ali Unal

Pontus Almquist: Än finns det hopp för den turkiska oppositionen

En lovande start på rösträkningen till trots tvingas Erdogan till en andra valomgång för att säkra presidentskapet.

ANNONS
|

Varken oppositionskandidaten Kilicdaroglu eller den sittande presidenten Erdogan har anledning att vara riktigt nöjd efter den första omgången i det turkiska presidentvalet som avgjordes söndagen den 14:e maj. För Erdogans del inleddes valnatten med siffror som såg ut att peka mot en omedelbar seger. Egen majoritet är det som krävs och ett tag såg det också ut att bli så, men de officiella siffrorna visade på måndagsmorgonen att presidenten endast lyckats samla 49,24 procent av rösterna.

Oppositionskandidaten Kilicdaroglu å sin sida svarade inte upp mot förväntningarna. I vårens opinionsmätningar och ända fram till valdagen har utmanaren i opinionsmätningar haft ett litet men signifikant försprång mot den sittande presidenten – vilket alltså inte syntes när turkarna till sist gick till valurnorna.

ANNONS

Redan nu har röster höjts om att det har förekommit valfusk och även om uppgifterna än så länge inte har bekräftats av någon officiell källa, lär diskussionen om rättvis spelplan och oppositionens möjligheter att konkurrera bara vara i sin linda. I The Economist´s ansedda demokratiindex får Turkiet mindre smickrande 3,5 på en tiogradig skala i kategorin “Valprocess och pluralism”, vilket placerar landet i kategorin auktoritära regimer.

Den internationella organisationen OSSE var heller inte nådig i sin kritik i samband med det förra valet år 2018, när det framkom vilka undermåliga möjligheter oppositionen gavs att konkurrera på likvärdiga villkor och den bristande möjligheten att rikta kritik mot den sittande regeringen. Bland annat belystes hur det då gällande undantagstillståndet använts för att strypa pressfriheten och att regimkritiker hade fängslats på vaga grunder. Det är ingen högoddsare att det undantagstillstånd som Erdogan utlyste i samband med jordbävningen för några månader sedan kan leda till liknande internationell kritik framledes.

Ett slags charader inför hemmapubliken inför valet

I svensk media har det uppmärksammats att oppositionskandidaten Kilicdaroglu har uttryckt stöd för att ratificera den svenska Natoansökan. Med tanke på hur stor splittring som finns i oppositionsblocket kring allt från himmel till jord ska nog inte för stora växlar dras kring dessa uttalanden. Det har även länge spekulerats i att Erdogans motstånd till Sverige är tätt sammankopplat med ett slags charader inför hemmapubliken inför valet. För svenska Natomedlemskapets del kan det därför, förmodligen, inte slås fast vem som vore mest fördelaktig på presidentposten.

ANNONS

Den 28:e maj avgörs det. Att Erdogan trots sitt hårda grepp om makten ändå blir allvarligt utmanad får, när allt kommer omkring, ändå ses som ett ljus i mörkret för den turkiska semidemokratin.

ANNONS