Emmanuel Macron vann presidentvalet men förlorade parlamentsvalet, det borde Magdalena Andersson (S) ha lärt sig av.
Emmanuel Macron vann presidentvalet men förlorade parlamentsvalet, det borde Magdalena Andersson (S) ha lärt sig av. Bild: Heiko Junge

Eric Luth: Andersson (S) upprepade Macrons franska misstag

Socialdemokraterna satsade allt på att vinna ett presidentval, och glömde att vårt val är ett parlamentsval. I ett samarbete med idétidskriften Liberal Debatt skriver Matilda Molander och Eric Luth om hur den svenska valrörelsen blev en dålig kopia av den franska.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

KRÖNIKA • I våras reste vi runt i Frankrike för att följa presidentvalet: Champagne, Lot, Gironde, Île de France. Från första världskrigets nordliga slagfält till söderns frodiga kullar.

Det var en märklig valrörelse. President Emmanuel Macron, som under sin förra valrörelse hade skickat runt fotfolk till tiotusentals hem för att genom dialoger med vanliga fransmän ta fram ett gediget politiskt program, drev knappt någon valrörelse alls. Han försökte vinna valet genom att hålla sig undan, ställa sig över politiken, resa utomlands, visa fransmännen att han kunde rädda världen.

Hemma i Frankrike diskuterades bara en enda sak, från extremhögern till extremvänstern: plånböckernas krympande storlek. Högre priser på mat, energi och bränsle till bilen gjorde livet dyrare för fransmännen. Att ett krig pågick i Ukraina hade ingen en tanke på. Fransmännens plånböcker stod i fokus – och det faktum att Macron inte syntes till.

ANNONS

LÄS MER:Den extrema mitten är det enda som finns kvar

Så märkligt, tänkte vi. Såhär blir det när en presidentvalskampanj polariserar. Så skulle det aldrig kunna gå till i en svensk riksdagsvalrörelse, statsministern är ju med och kampanjar. Sakfrågor står i fokus, förnuftiga analyser av Sverige och Sverige i världen.

Macron vann förvisso presidentvalet, allt annat hade inneburit en revolution. Men framgången från 2017 kunde inte återupprepas, och i parlamentsvalet några veckor senare förlorade Emmanuel Macrons parti sin majoritet. Genom att bara fokusera på presidentens försök att rädda världen kunde man inte locka väljarna till valurnorna. Hemmaopinionen svek, trots Macrons internationella stjärnstatus.

Så skulle det aldrig kunna gå till i en svensk riksdagsvalrörelse, tänkte vi. Men så blev det exakt vad som skedde. Den svenska valrörelsen var den franska på repeat, bara att skådeplatsen flyttats något hundratal mil norrut.

De sista månaderna inför valet drev Magdalena Andersson ingen politik. Hon meddelade att hon skulle åka runt i EU och övertyga alla om EU:s energipolitik. På hemmaplan handlade debatten bara om plånboksfrågor, men Socialdemokraterna trodde sig kunna vinna presidentvalet, förlåt, riksdagsvalet av bara farten. Vem kommer att rösta på något annat än presidenten, förlåt, statsministern, när det är krig på den europeiska kontinenten?

Matilda Molander och Eric Luth
Matilda Molander och Eric Luth

I en uppmärksammad enkät med riksdagspartierna i Dagens Industri inför valet avböjde Socialdemokraterna att svara på alla frågor. Har partiet ens någon ekonomisk politik?

ANNONS

Det känns helt enkelt inte som att någon socialdemokrat i svensk politik har analyserat och funderat över den franska valrörelsen, för Magdalena Andersson gjorde precis samma misstag som Emmanuel Macron en gång till. Man kan inte vinna ett parlamentsval utan politik.

Hade det varit ett presidentval hade Magdalena Andersson sannolikt vunnit. Hon har högst förtroende av partiledarna, ett tiotal procentenheter högre än Ulf Kristersson.

Men den stora skillnaden mellan det franska och det svenska valet är att Sverige inte är någon republik. Magdalena Andersson kunde inte vinna presidentvalet, och har i stället förlorat riksdagsvalet.

Matilda Molander och Eric Luth är chefredaktör respektive kulturredaktör för Liberal Debatt.

ANNONS