Ett exempel hämtades från de avreglerade apoteken:
”Apoteken har gott om hudkrämer, men inga mediciner”, hävdade vänsterledaren. Detta stämmer naturligtvis inte. Friheten att kunna handla på ett apotek när du själv önskar och behöver är uppskattad, och de få mediciner som saknas gör det av andra skäl än avregleringen.
Men Vänsterpartiet vill gärna bestämma över dig. Oavsett om det handlar om apotek, skolor eller äldreboenden. Viktiga livsval ska överlåtas åt staten.
I Almedalstalet gav Nooshi Dadgostar sig särskilt på tågtrafikens brister.
Under talet skrattade publiken igenkännande när hon sa att ”…vi är vana att höra att tåget kommer nu att köra i reducerad hastighet på grund av ett signalfel”.
Ja, det är verkligen något många kan känna igen sig i – men det har ingenting att göra med att staten inte längre har monopol på tågtrafiken. Problemen går att finna på rälsen – där ansvarig myndighet är det statliga Trafikverket.
I SVT:s efterföljande samtal går Dadgostar ännu längre: Nu lägger hon även skulden på att saker inte lagas på att Trafikverket anlitar privata företag för detta ändamål. Här anas alltså en ambition om att även skapa nya, statliga företag som ska serva Trafikverket med allt som behöver göras.
Det fanns en anledning till att flera statliga bolag avreglerades och konkurrensutsattes: det var för att de inte fungerade bra. Stora, offentliga organisationer är svåra att driva. Beslutsvägarna är långa och ansvaret ligger ofta hos någon annan.
Vi hör allt oftare att man talar om vinst som något fult. Men ett företag i näringslivet bör göra vinst, just för att ha medel till utveckling och underhåll. Inom offentlig sektor saknas detta nödvändiga incitament; om det finns pengar kvar i budgeten vid årets slut, används de till vad som helst bara för att det inte ska bli pengar kvar, eftersom det riskerar att ge lägre tilldelning vid nästa års budget.
Det är populärt att åka tåg. Varje dag reser närmare 300 000 personer med tåg. Det säger sig själv att slitaget blir stort. Därför måste man hela tiden arbeta med underhåll av signalsystem, ledningar och allmänt slitage. Det är sällan felen ligger hos själva tågen.
I dag hörs fler partier förutom Vänsterpartiet tala nostalgiskt om den tid när staten hade hand om det mesta. Kristdemokraterna vill förstatliga sjukvården. Liberalerna vill lösa ett antal av skolans problem genom att åter förstatliga skolväsendet. Det röjer en övertro på statliga lösningar.
Det är svårt att värja sig från intrycket att politiken blir alltmer nostalgisk: En nostalgi som utgår från att allt var bättre förr. Då söker man sig till den tid när staten styrde över det mesta och stora verksamheter drevs av offentliga monopol. Det borde vara en obegriplig inställning åtminstone för liberalt sinnade. De offentliga monopolen uteslöt valfrihet för medborgarna, uteslöt att det fanns mer än en arbetsgivare för många yrkesgrupper, uteslöt fritt företagande. Det födde stor avsky på den tiden när man tvingades anpassa sig och vänta på att få hjälp med det man behövde. Därför växte sig en politisk frihetsrörelse starkt. För alternativ, för egenmakt och för högre kvalitet. Detta förefaller många ha glömt bort. Plus att det finns en hel generation som själva inte var med på den tiden och därmed inte vet hur det var.
Tillbaka till vänsterledarens krav på att allt inom tågtrafiken ska förstatligas. SJ gör förvisso så gott de kan när de kör tåg. Även de är ju beroende av tågrälsen, signaler och underhållsarbete. Men jag vill bestämt hävda att de har blivit mycket bättre av konkurrensen från andra tågbolag – särskilt vad det gäller bemötande och ersättning vid försening.
Men försök inte kliva ombord, utan att du har löst biljett i förväg. Det går absolut inte. Jag kan berätta om ett minne av en tågresa hem från Stockholm en rörig vinterkväll. Jag hade bokat en biljett med SJ, men avgången blev först försenad, och därefter inställd. Raskt lyckades jag boka en biljett på konkurrenten MTRX. Vid ett uppehåll i ett regnigt Skövde stod en grupp människor och väntade. De rusade fram till tågvärden och bad att få åka med: ”Vi har väntat i timmar i kylan och vi förvägrades gå ombord på SJ-tåget som nyss lämnade stationen därför att vi inte hade biljetter till just det tåget.” Svaret de fick var: ”Självklart – det löser vi. Kom ombord! Ni ska även få kaffe, så frusna som ni ser ut att vara.”
En liten, men viktig detaljstudie. Kulturen hos ett kundorienterat företag är oceaner från den kultur som under decennier skapades hos ett statligt företag – en kultur där man inte behövde ta hänsyn till den resande.
Så nej, Nooshi Dadgostar och ni andra som nostalgiskt drömmer om att det var bättre förr. Vi är många som inte vill tillbaka till den tid när staten styrde människors liv. Vi tror inte på budskapet att staten ska ”ta tillbaka kontrollen” över vår vardag. Framtidens lösningar finns inte att finna i det som var förr. Låt inte nostalgin styra politiken och framtiden.
