Oslo  20180213.Illustrasjonsbilder:  Kjøp av øl og rusbrus på butikk.I gjennomsnitt drikker en voksen nordmann 7 liter ren alkohol i året. 5 liter handles på butikken eller Vinmonopolet, og i tillegg kommer grensehandel, tax-free og skjenking på utesteder. Foto: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT / kod  20520
Angiveri mot fylleri? I kampen mot viruset kan vi inte tillåta vilka medel som helst. Bild: Kallestad

Är angiveri vägen ur pandemin?

Misstänkliggörande och angiveri är motsatsen till den förståelse och hjälpsamhet som behövs för att få fler att orka hålla i och hålla ut.

ANNONS

Under helgen välkomnar vi sköna maj. Valborgsfirandet sker dock än en gång i pandemins tidevarv. Valborg (eller siste april som skåningar säger) kommer inte vara sig likt, särskilt inte för de studenter som vanligen firar in högtiden med pompa och ståt.

För att stoppa coronavirusets framfart har exempelvis Uppsala kommun stängt ner parkerna som annars fylls av tiotusentals ungdomar (SVT 28/4). Valborgsfirarna uppmanas istället att fira hemma och i mindre sällskap, dels för att minska smittspridning, dels för att underlätta eventuell smittspårning.

Det är ett beslut som inte togs emot väl av hyresvärden Uppsalahem/Studentstaden som menar att nedstängningen av parkerna kommer leda till att fler fester hamnar i studentboenden och korridorer.

ANNONS

För att undvika sociala kontakter har hyresvärden lanserat en kampanj vars slogan lyder "Din fest kan sprida pest" och uppmanar hyresgästerna att anmäla om de ser sina grannar och klasskamrater festa.

I ett annat SVT-inslag (28/4) säger bostadsbolagets fastighetschef Jenny Wikström att man vill att hyresgästerna ringer störningsjouren för att en "speciell bil" med personal ska kunna åka runt och "prata med folk om olämpligheten i att man ses i stora folksamlingar nu".

Det som gör förfarandet ännu märkligare är att bostadsbolaget är beroende av hyresgästernas tjallande för att kunna utdela de moraliska tillrättavisningarna.

Bostadsbolaget menar att det inte handlar om angiveri, men det är tyvärr precis vad det är. Det är därför inte heller särskilt underligt att de intervjuade studenterna ställde sig något frågande till om de själva skulle vilja ange sina grannar.

Även om den som festar begår vad som i samtida pandemimått mätt kan vara den yttersta "synden" är angiveriet ett olyckligt exempel på när goda intentioner leder till demokratiskt tvivelaktiga konsekvenser.

Oavsett hur omoralisk vi som utomstående kan uppfatta en social sammankomst sker fortfarande dessa möten i människors hem. Privata sammankomster är varken olagliga eller för den delen något som en hyresvärds väktare kan avbryta bara för att de själva inte gillar vad de ser. Därför kan hyresvärden endast åka runt och "tillrättavisa" hyresgästerna om att de agerar orätt. Ironiskt nog är det hyresgästerna själva som tvingas betala för den mobila moralpolisen.

ANNONS

Uppsalahem/Studentstadens angiverikampanj är svår att se som något annat än ett tecken på ren desperation över bristen på kontroll. Kampen mot viruset påstås berättiga allt fler frihetsinskränkande åtgärder än vad vi annars skulle acceptera. Detta gäller inte minst i våra egna hem och även av hyresvärdarna själva.

Desperata tider bör inte automatiskt tillåta exceptionella medel. Vad vi gör i krisen bör rimligtvis även överensstämma med de demokratiska grundvärderingarna om grundläggande fri- och rättigheter vi förhåller oss till i normaltillståndet. Misstänkliggörande och angiveri är motsatsen till den förståelse och hjälpsamhet som behövs för att få fler att orka hålla i och hålla ut.