Utlämnad. Sällan är den enskilda så beroende av att bli lyssnad på som under en förlossning eller andra tillfällen då man får akutvård.
Utlämnad. Sällan är den enskilda så beroende av att bli lyssnad på som under en förlossning eller andra tillfällen då man får akutvård. Bild: Johan Nilsson/TT

Karin Källström: Barnmorskorna måste lyssna på barnaföderskorna

Frågan om kroppslig integritet och självbestämmande är inga småsaker och bör inte kunna åsidosättas.

ANNONS
|

Plötsligt är den där: åldern då man yrvaket upptäcker att de flesta bekanta redan har eller just är i färd med att yngla av sig. Plötsligt är graviditeter, födslar och barn det enda det pratas om på after works och luncher. Fastän man lovat sig själv att aldrig bli ”en sån” kan man inte låta bli att visa bilder på underverken. Det gäller visst även om man bara har syskonbarn att skryta med.

Det är en fin period i livet. Men också en tid när många människor får sitt första möte med den sårbarhet enskilda kan uppleva innanför sjukhusväggar, när ens vanliga pondus är som bortblåst och kroppen utlämnad till sjukvårdspersonal. Oftast går det bra. Med förlossningsbrev och samtal skapas en känsla av självbestämmande vid ett annars oöverblickbart skeende.

ANNONS

Ibland gör det inte det. Då kan den enskildes utsatthet även förflytta sig utanför sjukhusväggarna - det är nämligen inte lätt att utkräva ansvar för den patient vars rättigheter har blivit åsidosatta i samband med ett vårdingrepp.

Stiftelsen Centrum för rättvisa har kanske mer än någon annan organisation bidragit till svensk rättsutveckling, med alltifrån tvister mot stat och kommun gällande inlösen och expropriationer av fastigheter (såsom den omtvistade villan i Lillänge) till diskriminering. Nu har de satt fingret på en ny problematik: vilken typ av upprättelse kan en patient vänta sig om patientlagens krav på samtycke vid vård inte har efterlevs?

Det nya fallet rör Olivia, en kvinna vars förlossning vid Skånes universitetssjukhus förlöpte snabbt och normalt. Trots detta och trots uttryckliga och högljudda protester, utsattes hon för ett riskfyllt vårdingrepp som kallas för yttre press. Metoden är ovanlig och förenad med en ökad risk för förlossningsskador, vilket också blev resultatet. Den nyfödda fick ett nyckelben brutet till följd av ingreppet.

Vårdpersonal ska förstås alltid kunna ge akut och nödvändig vård som inte kan vänta, till exempel om en patient är medvetslös och inte själv kan ta ställning. Det vore olyckligt om vårdpersonal av rädsla för att få kritik i efterhand inte vågar utföra behövliga, men farliga, insatser. Men att inte bli lyssnad på i stunden, utan istället bli föremål för en smärtsamt och riskfylld hantering som i alla andra situationer i samhället och livet varit en solklar grov misshandel, låter helt enkelt mardrömslikt.

ANNONS

Förlossningar kan gå snabbt och vara dramatiska

Det enskilda fallet har redan kritiserats vid Inspektionen för vård och omsorg (IVO), men den grundläggande frågan om bristande samtycke och rätt till självbestämmande prövades aldrig hos myndigheten. Nu har Olivia med Centrum för rättvisas hjälp stämt region Skåne.

Förhoppningsvis får detta genomslag även för andra patienter. En granskning som VeckoRevyn har gjort visar Olivias upplevelse är annat än en olycklig engångshändelse: tio procent av alla förlossningsrelaterade IVO-anmälningar från de senaste åren handlar om åtgärder som vidtagits utan samtycke.

Frågan om kroppslig integritet och självbestämmande är inga småsaker och bör inte kunna åsidosättas utan kostnad eller annan följd för staten. Förlossningar kan gå snabbt och vara dramatiska. Men respekten för vårdpersonal som inte lyssnar tillräckligt på sina patienter får inte trumfa rättigheter som skyddas av grundlagen och Europakonventionen. Det är illa nog att den som drabbas ska behöva vara hänvisad till dyra rättsprocesser för att få upprättelse därvidlag.

ANNONS