De senaste veckorna fylls flödena på sociala medier av personer som febrilt letar boende för att slippa tacka nej till en utbildningsplats eller anställning, ett fenomen som blivit en lika vanlig del av terminsstarten som bokhandlarnas montrar med pennskrin i kulörta färger. Bostadsbristen är skriande inte minst för de som vill plugga eller jobba i en ny stad.
Men bostadsmarknadens stelhet drabbar fler. Villor med klättervänliga äppelträd och lugna gator där man kan lära sig cykla är logiska för familjer med små barn, men sådana finns det relativt få av. Huspriserna har rusat under pandemin.
Ålderns höst gör hus med trappor och trädgårdar som behöver skottas mindre attraktiva än lättskötta lägenheter med hiss. Ändå visar statistiken att en stor andel villaägare bor kvar långt efter att barnen flugit ut. Enligt en mätning från Mäklarsamfundet uppgav 72 procent av äldre som bor i radhus eller villa att de behöver flytta till mindre yta. Samtidigt ökar en redan stor trångboddhet bland barnfamiljer i förorterna. Nya bostäder, både i form av småhus och lägenheter, byggs i alltför långsam takt.
Sveriges bostadsyta är skevt fördelad. Det är förstås inte ett problem i den mån det är ett resultat av människors preferenser vad gäller boende, men mycket tyder på att bostadsmarknadens strukturer bidrar starkt till mönstret. Bättre incitament, exempelvis i form av en minskad reavinstskatt, skulle kunna skapa flyttkedjor som innebär en hälsosam omstuvning i beståndet.
Att bara stuva om räcker dock inte. Fler och billigare bostäder måste byggas. Samtidigt vore det naivt att tro att vi någonsin kommer kunna bygga nya bostäder som är billiga nog för de minst bemedlade. Ta träkåkarna på Södermalm i Stockholm, de som förevigats av Lasse Berghagen och Per-Anders Fogelström. En gång i tiden må de ha byggts för arbetarklassen, men deras priser är idag i miljonklassen. Höga markpriser, materialkostnader och lönenivåerna i byggsektorn höjer priset på nyproducerade bostäder, och gör att bostadskrisen, som de flesta kriser, främst drabbar de som behöver hjälp mest – de utan ett stort kapital.
Markpriser och löner är svåra att styra. Men friare konkurrens och minskade regleringar skulle kunna skapa innovation och lösningar som driver ner priserna. Kombinerat med en korrekt prissättning – i form av ökad marknadsanpassning på hyressidan och mer konsekvent beskattning i det ägda beståndet – skulle både de som redan har boende och de som behöver ett gynnas. Och kanske skulle de desperata Facebook-inläggen från de som söker lägenhet bli något färre.
